Blå magi

(13)

Det började bli sent. Vi hade gått genom skolans mörka vrån och kommit fram till ytterdörren. De brände till i händerna. Blå magi; den blev starkare. Det hände likadant med killarna. Tillslut öppnade jag dörren och vi gick ut med starka steg. När vi väl hade gömt oss bakom en buske tjöt vi magin mot honom, men inget av det påverkade honom. Hans onda magi flödade i hans kolsvarta ögon. Och så såg han oss...Han skulle just tjuta på oss, men vi hann undan. Vi sprang in i skolan, och ringde i en klocka (om man ringde i den betydde det fara). Alla på skolan sprang in i skolans hemliga kammare. Men jag, Freddie och David sprang upp till spionrummet.

PS! Jag är jättedålig på att skriva sånt här nu!

Vi tog fram våra skannar-apparater och började skanna trollkarlen. Vi fick reda på 4 saker om honom: Han är övermäktig, han hade svart magi, han kunde bli osynlig och var besatt av ondska. Men det slog mig en ide. Efter att jag berättat det som jag planerat sprang vi tre ned i "speciella magins klassrum". Där tog vi fort fram böcker och läste olika formler som vi skulle lära oss. Medans jag läste formler hämtade David och Freddie böcker om magi-formler från sina klassrum. De var tvugna att skynda sig innan trollkarlen skulle få se dem. Och efter ett par minuter var de tillbaka med en massa böcker.

10 minuter senare.

Nu hade jag lärt mig en massa olika formler: Att bli osynlig, att göra så någon/något flyger, se genom saker, tjuta laserstrålar, tjuta blå eld runt någonting och att skydda mig själv genom att skapa en stor bubbla runt om mig. Jag tror att killarna lärde sig samma saker...Kanske lite annat. Plötsligt hörde vi hur portdörrarna öppnades av en ond vindpust. Han var här; det var dags nu. Som tur var kunde vi alla göra oss osynliga och skapa en skydds-bubbla. Vi smög oss ned för trapporna som osynliga. en även om vi inte syntes, så hördes vi. Vem vet, han kanske kunde se osynliga saker...

Vi såg han framför oss. Med svarta ögon rev han allt han såg, och hans blick var för evigt ond (tror jag). Det såg ut som om han inte märkte oss. Vi tänkte på vilken kraft vi skulle använda. Jag valde att göre en eldring runt om honom, tjuta laserstrålar och snabbt göra en skyddsbubbla. Killarna valde sina steg och gjorde även dem. Men trollkarlen var starkare än anat. Han gick över elden, och han påverkades inte alls. Men strålarna såg ut att ge någon skada, en pytteliten. Men det räckte inte. Han tjöt en stor explosions-bomb och vi flög bakåt, men vi gav inte upp. Jag drog fram min stav ur fickan och gjorde en massa rörelser. Men inget hände. Det var bara tomt i staven. Men jag kom fram till några formler. Freddie testade, och det funkade för han. Desamma med David.

en halvtimme senare...

Våran strid med trollkarlen hade blivit desto värre. Vi hade frågat mannen vad han ville, och han svarade "Jag vill träffa George." Han hade en grov och dånande röst. Men vem var George? Vad ville han honom förresten? Vi började bli trötta i våra svaga armar, medans det såg ut som om trollkarlen blev starkare, och när han såg hur vi blev alldeles svaga kom ett argt flin i ansiktet. Plötsligt kom en stark stråle emot oss, och vi visste inte vad vi skulle göra.