Blå magi

(14)

Hej, ville bara säga tack så... Åh, himmlans mycket för 1000 läsare!! Älskar er hur mycket som helst♥♥ MEN SPRID BOKEN ÄNDÅ!!!

Men på något sätt nuddade inte strålen oss. Vi alla tre hade kurrat ihop oss till köttbullar. Jag kollade upp och fick en förvånad blick. Freddie och David kollade upp efter mig, och vi alla såg förvånade ut. En man med sliten kostym och starka krafter hade skyddat oss från de starka vågen av magi. Först märkte jag inte det, men mannen som skyddade oss hade vit magi, den andra hade svart magi. Det betydde att mannen som räddade oss var god. De två männen såg ut att vara lika starka. Jag och killarna satt på sidan om, vi såg förskräckta ut. Vi såg att den goda mannen började bli sliten. Vi hoppade i "kriget" och hjälpe vår nya vän och då gick det genast fortare. Den onda mannen började nu istället se sliten ut och alla vi 4 blev glada. Det slutade med e stor smäll.

Alla flög bak, vi visste inte vem som vann. Det blev dimma i rummet, och i hela skolan. Jag ställde mig upp och såg den stora, onda mannen som hade klarat sig. Ha såg både sliten och trött ut. Han började gå upp för en trappa, och det betydde att han inte tänkte ge upp. Jag smög mig efter honom, och med bara ett tjut flög han baklänges ned för trappan. Och jag hurrade av glädje. Vi hade besegrat honom! Jag gjorde några fler konster för att se att han inte var vaken (han hade svimmat). Sedan sprang jag för att hjälpa de andra.
"Vi besegrade honom!" Sa jag med glädje i rösten. "Och vem är du?"
Mannen kollade på mig och svarade "George."
Det var han som trollkarlen var ute efter. "Det var inte vi som klarade honom, det var du."
Vi pratade om allting, och sedan gick vi för att säga till dem andra.

Alla blev glada och vi hade slutat för dagen.
Dagen där på tränade jag noggrant med den blåa magin. Trevor var stolt över mig, han var riktigt stolt! Jag lärde mig en massa formler. Jag räknade alla som jag kunde. Och när året tog slut kunde jag 67 formler.

Det var sista dagen på skolåret. Alla lärare hade bjudit in elevernas föräldrar. De var på väg att komma. Alla skulle prata högt för publiken om vad de lärt sig, och jag kollade ut över publiken. Mitt i folkmassan stod pappa och vinkade. Jag vinkade tillbaka, men plötsligt hördes ett skrammel i mikrofon. Vi skulle börja.

"Här i Deacyschool lär vi upp barnen magi. Vissa får gul magi, vissa får grön magi, och vissa får röd magi." Hon babblade o vad ma gör på skolan, och sedan fick eleverna prata. Till sist var det min tur. Jag klev upp på de tomma scenen.
"Hej, jag heter Cindy och jag fick jobba med röd magi. Men jag fick det speciella spöet och fick jobba med Trevor." Trevor klev upp på scenen. "Men under tiden då jag jobbat med honom lärde jag mig en annan magi. Blå magi."
Lärarna kollade förvånat. Trevor berättade aldrig det till dem. "Nu kan jag 67 formler."

Jag klev ned från scenen och de andra fick prata.
Efter redovisningen...

Jag sprang med glada steg mot pappa. Ha fångade mig när jag hoppade upp på honom. Vi kramades med varandra. "Jag är så stolt över dig!"

Pappa och Trevor började prata med varandra, och jag gick för att leka med David och Freddie. Och det slutade med att vi blev bästa vänner.

Då var denna bok färdig! Hoppas den var bra! Rösta också. Förresten, jag vet redan vad nästa bok ska handla om!