Demon kung

Skolan

Det var morgon och jag hade sovit riktigt bra. Jag gick upp och klädde på mig och sedan gick jag ut för att äta frukost. När vi alla hade satt oss ner så tittade dom på mig.
- Har du bestämt dig för ett namn, sade Simon.
- Ja jag tror att jag har kommit på ett jag gillar, sade jag.
- Nå vad är det då ut med språket?! Sade Sam
- Jag har valt att jag vill heta Angel, sade jag.
Simon bara spottade ut sitt té.
- Va Angel, sade han.
- Ja jag tycker att det är ett fint namn, sade jag.
- Men det är ju inget demon namn, sade Sam.
- Men jag tycker att det är bättre än era förslag, sade jag.
- Jag tycker att det är ett bra namn det passar dig, sade Henry.
- Ok men har du en förklädnad som du kan ha på dig, sade Markus.
- Nej det har jag helt glömt bort, sade jag.
- Det har jag ordnat, sade Jasmine.
- Vad är det då, sade jag ivrigt.
- Det får du vänta tills efter att vi är klara med frukosten, sade Jasmine.
- Ok, sade jag.
Alla ville veta vad det är för förklädnad så vi åt snabbt. Sedan när vi var klara så följde jag med Jasmine. Hon gav mig en svart peruk och bruna kontaktlinser. Jag tog dem på mig och sedan så gick jag ut och där stod alla och tittade.
- Man känner ju knappt igen dig, sade Henry.
- Det är väl bra, sade jag.
- Ja ingen kommer att veta vem du är, sade Simon.
- Ok bra men när kan jag börja i skolan, sade jag.
- Du ska börja idag, sade Henry.
- Va redan, sade jag.
- Ja men vi måste först gå igenom om vart du kommer från och sånt ifall någon skulle fråga, sade Henry
- ok så jag är Angel och jag kommer ifrån..., sade jag.
- DemonCity för att där bor ju bara högt uppsatta män, sade Simon
- Men jag är väl inte högt uppsatt, sade jag.
- Du är ju högst uppsatt av alla, sade Sam.
- Ok men kommer inte folk att undra varför jag går där då? Sade jag.
- Jo det är kanske lite riskabelt, sade Henry.
- Men isåfall Djävulsstaden, sade Markus.
- Är det en normal stad då eller? Sade jag.
- Där bor rika människor så det är bättre än DemonCity, sade Markus.
- Ok det duger väl, sade jag.
- Men om dom undrar om mina föräldrar eller så vad ska jag då svara, säger jag.
- Bara säg att jag är din pappa, sade Henry.
- Är det så trovärdigt, sade jag.
- Ja det bör funka, sade Henry.
- Ok men när börjar skolan då? Sade jag.
- Åh nej du börjar om 10 minuter du måste skynda dig du kan ju inte bli sen på din första dag i skolan, sade Simon.
Jag och Henry sprang ut och en soldat hade Henrys häst redo. Han hoppade upp och hjälpte mig upp och sedan så galopperade han så fort han kunde men ändå så försiktigt så att jag inte skulle ramla av ner för stigen. Vi kom i tid och Henry lämnade mig i skolan. En lärare kom och tog emot mig och visade mig vägen till klassrummet jag skulle vara i. När jag kom in blev alla tysta.
- Ah det är du som är den nya eleven som ska börja här, sade Läraren.
- Ja det är det, sade jag lite nervöst och gick fram till läraren.
- Så kan du berätta lite om dig själv, sade hon.
- Jo jag heter Angel och jag kommer från Djävulsstaden och är 12 år, sade jag.
Jag hörde att de började viska om varför jag är här om jag kommer från Djävulsstaden där alla rika bor.
- Tysta i klassen, sade läraren.
- Du kan sätta dig bredvid Anton där borta och förresten jag heter Stina, sade läraren.
- Ok tack, sade jag.
Jag gick och satte mig bredvid Anton. De stirrade på mig men vände genast om huvudet när läraren började lektionen. Vi började med att ha historia. Hon berättade om att för många år sedan så var det ett krig mellan människor och demonfolket. Jag kunde redan allt eftersom att det var en av böckerna jag läste när jag var i källaren hos mina föräldrar så jag hade memorerat allt.
- Så vem kan säga vem som vann? Sade Stina.
Ingen räckte upp handen.
- ingen kanske du kan svaret Angel, frågade hon mig.
- Vi var nära att vinna men då kom det ett bakhåll från människorna och det slutade med att alla dog för att det var krig så länge att de dog av naturliga orsaker, sade jag.
Alla stirrade på mig förvånade över att jag kunde det så bra.
- Det var rätt bra Angel, sade Stina.
Vi hade rast efter det och Anton skulle visa mig runt. Han visade mig toaletterna var de är och var de brukar leka och sådant. När han hade visat klart så gick han och lekte med sina kompisar och jag satt och väntade på att lektionen skulle börja.
- Hej vad gör du här, sade någon bakom mig.
- J-Jag gör ingenting speciellt, sade jag.
- så är det du som är den nya från Djävulsstaden, sade han.
Jag vände mig om och ställde mig upp och räckte ut handen.
- Trevligt att träffas jag heter Angel, sade jag.
- Jag är Clinton, sade han.
Han tog tag i min han och drog med mig till ett ställe.
- Vad gör vi här, sade jag.
- Du tror att du smart för att du kommer från dom rika trakterna eller hur, sade han.
- Nej det har jag aldrig sagt, sade jag.
- Men iallafall detta är mitt område och alla gör som jag vill i denna skolan, sade Clinton med en bestämd röst.
- Alla förutom en isåfall, sade jag.
- Din jävla skitunge, sade han och slog till mig i magen.
Jag ville inte slåss tillbaka mot honom och han fortsatte att slå till mig. Men jag ramlade inte för att jag klarar att vi spöad mycket så det är inte så lätt att få omkull mig. Till sist orkade han inte att slå längre.
- Men ramla då, sade han.
- Det kan jag ju inte göra för att då är det lättare för dig att slå till mig och vi börjar lektionen snart, sade jag.
- Du tror att du är så stark men jag ska slå dig en dag, sade han och gick ifrån.
Det hade samlats folk runt om och hade sett att han slog mig men dom hade inte vågat göra något. Sedan började lektionen så jag gick tillbaka till klassrummet. Alla tittade på mig för att jag inte alls visade att jag hade ont.
- Är du ok, sade Anton innan läraren kom in.
- Jag jag mår fint det där var inget jag har varit med om värre, sade jag.
Han tittade chockat på mig.
- Värre, sade han.
- Jag har varit mer skadad än det han gjorde, sade jag.
Han blev förvånad och förskräckt.
- Hur kunde du klara av att inte ramla av smärtor när han slog dig, sade jag.
- Jag har tränat för att klara det, sade jag.
- Men varför slog du inte tillbaka då, sade någon annan i klassrummet som lyssnade.
- För att jag inte tycker att det är rätt att slå tillbaka bara för att han vill slåss, sade jag.
- Det var en dålig anledning, sade han.
- Men det är iallafall en anledning, sade jag.
Då kom läraren in och vi började med lektionen igen. När skolan var slut så gick alla fram till mig och frågade saker.
- Får du inget märke av slagen, sade en och jag svarade att det kommer att lämna ett märke såklart men det gör inte ont.
- Får jag se, sade en tjej i bakrunden.
- Ok, sade jag och jag drog upp tröjan till magen.
Alla blev tysta och tittade.
- Vad är det för märke, sade Anton.
Jag tittade och såg att jag hade ett ärr där.
- Det var från en gång när jag hade en fajt och min motståndare hade ett svärd, sade jag.
- Wow, sade alla.
Just då kom Henry in och såg också märket.
- Kom nu Angel vi ska hem nu, sade Henry för att låta övertygande som en pappa.
- Ok jag kommer, vi ses imorgon, sade jag.
- Ja vi ses imorgon, sade Anton och dom andra.
Henry hjälpte mig upp på hästen och så red vi mot slottet.
- Vad var det för ärr du visade dom, sade Henry.
- Det är ett ärr jag fick för länge sedan, sade jag.
- Hur kommer det sig att du visade ärret för dom, sade Henry.
- Dom ville se om jag hade fått ett märke på magen, sade jag.
- Varför ville dom det, sade Henry.
- För att jag sade att det skulle komma ett märke där men såklart inte så fort, sade jag.
- Vad hände, sade Henry
- Inget speciellt, sade jag
-Ok, sa Henry och så var vi framme vid slottet.
När vi båda var nere från hästen så kom Simon fram och sa att jag skulle börja med att lära mig rida för att det är viktigt att kunna för att jag kan ju inte sitta med någon annan hela tiden.
- ok ska vi börja nu då men vi har ett problem för att jag har ingen häst, sade jag.
- Jo det har du visst, sade Simon.
- Har jag en häst, sade jag chockad.
- Ja, sade Sam samtidigt som han gick fram till mig med en häst.
- Detta är din häst, sade Henry.
- wow vad fin den är men vad heter den, frågade jag.
- Det får du bestämma, sade Henry.
- Ok vad sägs om Shadow, sade jag.
- Det låter som ett coolt namn, sade Henry.
Först så lärde Simon mig att stiga upp på hästen. Sedan så lärde han mig hur man bromsar in hästen och hur man gör när man svänger. När jag kunde det så lärde han mig hur man travar och jag lärde mig det rätt så snabbt. Efter det så tog vi en liten paus och Simon lärde mig istället mer om hur man styr landet. Efter det så fortsatte vi med att galoppera. Efter det så var jag trött och var öm i baken av att sitta så länge. Nu kunde jag rida själv.
- Tack för att du hjälpte mig, sade jag.
- Det är min plikt att lära dig det du inte kan och behöver kunna, sade Simon
- Ok tack, sade jag och tog Shadow till stallet.
Efter det så så åt vi middag.
- Så hur var det i skolan, frågade Sam.
- Det gick bra, sade jag.
- Så vad hände, frågade Jasmine.
- H-hände nej inget speciellt, sade jag för att jag trodde att hon var misstänksam och hade kanske fått reda på något.
- Ok men har du fått några vänner och var alla snälla mot dig, frågade Jasmine.
- Ja jag har fått vänner men Anton är den som är den som pratar med mig mest och ja alla var väl typ snälla, sade jag.
- Vadå typ, sade Sam
- Nej inget, sade jag.
- Men när jag kom in för att hämta dig så visade du ju ett ärr du hade på magen, sade Henry.
- Har du ett ärr på magen, sade Simon.
- Får jag se, sade Sam och gick fram till mig och ställde mig upp och drog upp tröjan till magen.
- Det är ju ett rejält ärr du har på magen hur har du fått det, sade Sam.
- Min mamma gjorde det när hon tränade mig med svärd, sade jag.
- Men när man tränar någon så går man väl inte så långt så att man faktiskt skadar personen, Sade Sam.
- Jag var inte beredd och så lär man sig ju av sina misstag, sade jag.
- Men det är ju inte så farligt det var ju inte så djupt, sade jag.
- Men vad är det här du har ju ett blåmärke på din mage, sade Sam.
- Det är inget, sade jag.
- Vem gjorde så mot dig, sade Simon.
- Det är inget farligt, sade jag.
- Men varför gjorde du inget åt det du kunde ju ha slagit tillbaka, sade Sam.
- Jag ville inte slå tillbaka utan jag väntade tills han inte orkade slå mig för att då kommer han att inse att det inte gör något om han slår mig för att jag inte reagerar och då slutar han, sade jag.
- Men du kan ju inte låta någon slå dig, sade Sam.
- Ok jag kan väl stoppa honom men jag tänker inte slå tillbaka, sade jag.
- Ok för att vi kan ju annars inte tillåta dig att vara i skolan utan en vakt för att din säkerhet är viktigare, sade Henry
Efter det så bestämde vi oss för att jag inte skulle ha en vakt men att jag skulle vara försiktig. Efter det så gick jag till mitt rum. Jag somnade långsamt och hade en dröm där jag såg en flammande häst som såg ut som Shadow men var röd och brinnande. Den gick fram till mig och jag steg upp på den och sedan hade den vingar och vi flög i solnedgången.