Demon kung

Främlingen/Den ovanliga vänskapen

Om jag har stavfel snälla skriv i kommentarerna. Jag har inte skrivit på länge, förlåt för den sena uppdateringen. Om ni vill att något speciellt ska hända i boken skriv gärna till mig. Tack för att ni läser boken, det är inte SÅÅ många som läser men ändå tack för dem som läser den även om jag bara har 130 läsare hittills så TACK!!

----------------------------------------------------------------------------

Jag gick in i kontoret precis som vanligt och började arbeta. Jag väntade an halvtimme för att då kanske han inte misstänker något.

-Kan du hämta ett glas vatten till mig, sa jag.

-Ok, sa Arslan och gick mot dörren. Jag kan inte fatta att han tror på det. När han har gått ut väntar jag 1 minut och går sedan mot dörren och smiter ut. Jag springer mot slottsdörren. Där står två vakter som säger att dem inte kan tillåta mig att gå ut och man såg att dem var rädda för iden att säga emot sin kung men det var en order från Henry.

-Jag beordrar er att släppa fram mig, sa jag och dem var tvungna att göra det för att jag är högre rank än Henry. Jag sprang ut och letade efter Shadow. Jag satte mig på honom och började rida ner mot skolan för att se om dem går där.

-Ers höghet, hörde jag någon ropa och när jag vände mig om såg jag Arslan på sin häst. Jag hann inte rida iväg för att Arslan hade redan hunnit ta mina tyglar.

-Varför smet du iväg, sa Arslan.

-Jag ville träffa mina kompisar, sa jag.

-Men du vet att du inte har tid med sånt nu när du är kung, sa Arslan.

-Men det är inte rättvist varför får alla andra ha kul men inte jag, sa jag.

-Men du är kungen och du måste ta ansvar.

-Men det är inte kul, sa jag.

-Ibland måste man göra saker som inte är kul, sa Arslan.

-ok, sa jag.

Vi återvände tillbaka till slottet. Där stod Markus och Sam och väntade.

-Vart har ni varit, sa Sam.

-Ingenstans, sa jag.

-Du kan inte lämna kontoret annars måste jag göra pappersarbetet och jag gör redan mer än hälften, sa Markus.

-Gör du mer än jag!

-Jag gör det tills du kan göra allt själv, sa Markus.

-Wow tack, sa jag.

-Jag hade inte velat vara förlovad med en sån mes, sa Sam.

-Men bryt förlovningen då fegis, sa jag!

-Men han vill inte på grund av rykten, sa Markus.

-Men det är väl bara vi som vet om det så om vi bryter förlovningen är det ingen som kommer få reda på någonting för att dem måste lova att det aldrig har hänt, sa jag.

-Det har du ju rätt i, sa Sam.

-Precis så kan du bryta förlovningen, sa jag.

-Men kan inte du göra det, sa Sam.

-Nej det var ju jag som förlovade mig med dig och då kan jag ju inte bara ta tillbaka det, du får göra slut, sa jag.

-Ok härmed bryter jag förlovningen, sa Sam.

-Ok bra, sa jag.

-Ja då är vi inte förlovade längre, bra, sa Sam.

-Förlåt för att jag stör ert "breakup" men Ers höghet du måste fortsätta arbeta, sa Arslan