Jag vaknade av att Henry väckte mig och sade att jag hade försovit mig. Henry gick ut och jag klädde på mig. Jag gick ut och skyndade mig med att äta frukost. Jag och Henry skyndade oss ut och där stod en soldat med två hästar.
- Vad är det här varför står Shadow också här? frågade jag.
- Du ska få rida till skolan idag , sade Henry.
- Ok , sade jag.
Jag hoppade på Shadow och Henry hoppade på sin häst och vi galopperade snabbt ner för stigen för att jag skulle hinna.
När jag och Henry kom ner så stod Anton och ett par andra barn där.
- Är det din häst Angel, sade Anton.
- Ja det här är Shadow, sade jag medans jag steg av.
- Får vi klappa honom, frågade Anton.
- Ja men skolan börjar snart så ni får skynda er, sade jag.
Dom gick fram och klappade honom.
- Jag måste gå nu Angel, sade Henry och tog Shadow och red upp för stigen.
Vi gick in på lektionen och det kändes som om lektionen var oändlig men tillslut så kom rasten. När jag kom ut från klassrummet så stod Clinton där och han drog med mig till ett ställe där ingen var.
- Så nu ska du leka tuff och komma med din häst, sade han.
- Nej jag lärde mig rida igår och jag blev lite försenad så det var snabbare, sade jag
- Men du tror att du är bättre än alla andra, sade Clinton.
- Nej, sade jag.
- Nu ska du få stryk jag ska visa vem som bestämmer här, sade han.
Alla barnen hade samlats där vi var men dom vågade inte göra något.
- Nu ska du få, sade Clinton.
Han skulle precis slå till men jag undvek slaget och han blev arg. Han hade svag magi men han använde den och gjorde ett eldklot och sköt iväg det. Jag lät honom träffa mig och jag absorberade kraften men jag var oförsiktig och han träffade mig lite men jag helade mig.
-Kunde du hela dig det är det inte många som kan, sade Anton som stod längst fram av alla.
- Jag lärde mig det för inte så länge sedan, sade jag.
Clinton gjorde ett försök till men jag absorberade den helt denna gången och och blev sur. Han skulle precis attackera och jag fick ner honom på marken och sedan släppte jag honom och han bara flög upp och blev irriterad för att han inte kunde få mig.
- Varför gör du såhär jag har inte gjort något fel, sade jag.
- Ni rika bara irriterar mig för att ni tror att ni är så kraftfulla och smarta och bättre än alla andra, sade Clinton.
- Nej det är inte sant jag är iallafall inte sån, sade jag.
- Det är du visst du försöker bara skydda dig nu, sade Clinton.
- Varför skulle jag behöva beskydda mig, sade jag.
- För att jag känner kungen och om du inte gör som jag säger så kommer jag att säga till honom, sade han.
- Jag vet att du känner honom, sade jag för att rent logiskt gör han ju det för att han känner ju mig men jag vet ju att han tror att han ljuger för att han inte vet att det är jag som är kungen.
- Ja då bör du göra som jag säger och låta mig träffa dig framför alla annars kommer han att straffa dig, sade han.
- Nej han skulle aldrig göra så hur elak tror du att han är jag tycker att han är en rätt snäll person, sade jag.
- Nejdå där har du fel du känner ju inte ens honom han är en läskig person som dödar alla i sin väg, sade Clinton.
- Nej det skulle han aldrig göra jag har känt honom länge och han skulle aldrig göra så, sade jag.
- Känner du honom, sade Clinton lite förvånad/rädd för att jag kanske faktiskt känner honom.
- Ja jag har känt honom längre än någon annan, sade jag.
- Lögnare, sade Clinton och attackerade mig igen. Jag slog honom lite lätt i magen trodde jag men det blev lite för hårt men han stod fortfarande och tog fram svärd. Han kastade ett trädsvärd till mig och han hade ett bättre svärd och så ville han att vi skulle kämpa med svärd. Jag ville inte men han gav mig inget val. Jag var bättre än honom för att min mamma var en bra lärare även om hon tog det allvarligt. Jag fick bort svärdet från hans hand och det flög upp i luften och jag fångade när den kom ner igen.
- Kan vi sluta nu vi börjar snart, sade jag.
- Jag ska vinna dig någon gång, sade Clinton och sprang iväg.
- Du är ju riktigt duktig på att fäktas med svärd, sade Anton och alla samlades runt mig och ville veta hur jag lärde mig det.
- Jag lärde mig av min mamma, sade jag.
- DIN MAMMA! Men kvinnor fäktas väl inte, sade Anton förvånat.
- Jo min mamma var bäst, sade jag.
- var? Sade Anton.
- Hon dog för ett år sedan, sade jag.
- Förlåt om jag tog upp det men vi måste iallafall gå till lektionen nu, sade Anton och vi alla gick till lektionen. Jag var bäst i klassen och har högsta betyget. Men skolan var slut nu men Henry var sen. Clinton skulle göra en surprise attack men jag kom på honom och jag fick ner honom på marken och sedan släppte jag honom. Då kom Henry och såg när jag fick ner honom och släppte honom.
- Vad är det som händer, sade Henry.
- Inget, sade jag.
- Angel vi måste tillbaka till slottet det är ett nödfall, sade Henry.
Jag sade hejdå till alla och även Clinton och sedan hoppade jag på Shadow och galopperade så snabbt som möjligt till slottet.
- Vad är det för nödfall, sade jag medans jag hoppade av.
Sam, Simon, Markus och Jasmine sprang fram till mig.
- kom fort, sade Simon och så så sprang vi in till mitt kontor. Han satte mig på min stol.
- Det är ett nödläge, sade Simon.
- Vad är det, sade jag.
- Kröningen är om två dagar, sade Simon.
- Va!! Men jag vet inte hur man gör på en kröning jag är inte förberedd och skolan då? Sade jag.
- Du får skippa skolan såklart för att då efter kröningen så kan du inte gå i skolan för att du måste du verkligen bara göra saker som har med folket att göra och vi ska gå igenom om hur du gör på kröningen, sade Sam
- Ok jag förstår det med skolan men jag måste bli vän med Clinton först, sade jag.
- Han som hoppade på dig när jag kom, sade Henry.
- Ja han tycker illa om dom med hög rank och han tror att vi inte bryr oss om dem med lägre rank och jag vill bara bli vän med honom, sade jag.
- Ok men det måste hända innan kröningen så du får skynda dig men varför vill du bli vän med någon som attackerar dig, sade Henry.
- Även om han använder magi eller attackerar mig så är det för att han har missförstått något så jag ska få honom att förstå det och bli vän med honom så att jag kan få fler vänner, sade jag.
- ok, sade Henry.
- Men vi måste fixa allt inför kröningen, sade Simon.
- Men Hans Majestät måste lära sig vad man ska göra så att han inte skämmer ut sig, sade Sam.
- Ja men kan ni kalla mig Angel, sade jag.
- men det är ju bara ett påhittat namn du är värdig att bli kallad kung, sade Simon.
- Men jag vill att ni kallar mig för mitt namn för att jag inte är så van vid att bli kallad majestät det låter fult, sade jag.
- Hur kan du säga att det låter fult, sade Simon.
- Kalla mig det snälla det är det första namnet jag någonsin haft och jag gillar det, sade jag.
- Ok om det är det du önskar, sade Simon.
- Ska jag gå igenom lite hur man gör på en kröning, sade Simon.
- Ja gör det snälla, sade jag.
- Jo du ska ha fina kläder på dig och rida ner från slottet och sedan så ska du hoppa av vid en speciell byggnad där det kommer att stå ett par viktiga personer, sade Simon.
- Vadå för viktiga personer, sade jag.
- Det är dom som hjälper kungen och accepterar honom som kung, sade Sam och gick fram till mig. När han gick fram och sträckte fram handen så fick jag en reflex och tog tag i hans arm och fick ner honom på golvet.
- Vad gjorde du så för, sade Sam.
- Förlåt så hemskt mycket det var bara en reflex, sade jag och backade undan.
Alla stirrade på mig och jag frågade/undrade vad det vad frågan om.
- Jo om det är någon som går fram till dig och du kramar om deras arm så betyder det att du har friat, sade Henry.
- Va men det kan ju inte gällas jag slängde ju ner honom på marken ju, sade jag.
- Gjort är gjort, sade Henry.
- Men kan inte Sam säga att han inte vill, sade jag.
- Jo det kan han men han få ett dåligt rykte om han säger nej till kungen och Sam är väldigt noga med sitt rykte och stolthet, sade Henry.
Det kan inte vara sant tänkte jag. Jag har precis friat av misstag till någon och han går med på det pågrund av sin stolthet.
Simon lär mig mer om kröningen. Det har hunnit bli kväll och jag kan inte sova för att jag är för spänd och nervös inför kröningen men också för att jag inte kommer på ett sätt sätt att bli vän med Clinton och få honom att förstå. Jag stiger upp ur sängen för att sjunga så jag gick ut på balkongen och sjöng på en låt som jag tyckte passade bra att sjunga just nu. Sam kom in för att lyssna.
- Du sjunger bra fortsätt, sade Sam.
- Ok, sade jag och fortsatte. När jag var klar kände jag mig mycket bättre och där satt Sam och lyssnade.
- Vad gör du här, undrade jag.
- Jag är ju din fästman nu så jag är här, sade Sam.
- Men du kan ju inte vara här jag ska ju sova nu så du kan gå ut! sade jag.
- Ok, sade Sam och gick raskt ut.
Jag somnade oroligt för att Sam kanske tar det lite för allvarligt och han tror ju att det är två killar undrar vad han säger om han får reda på att jag är en tjej. Men det berättar jag ju inte för att dom skulle nog tro att jag inte kan göra det eftersom folk inte tror att kvinnor inte kan göra som fäktas eller styra ett rike det läste jag i en bok. Det var morgon och jag skippade frukosten och red med Henry till skolan för att jag inte var så hungrig. Sedan när det var rast så letade jag upp Clinton och försökte bli vän med honom.
- Clinton varför tycker du inte om rika och nobla män, sade jag.
- Dom tror att dom kan göra allt eftersom att dom är rika, sade Clinton.
- Men kan vi inte bara vara vänner jag bryr mig iallafall inte om rank, sade jag.
- Nej jag tror dig inte, sade Clinton.
- Men jag tycker att du kan ju inte döma alla rika att vara likadana, sade jag.
- Jo alla rika är likadana, sade Clinton.
- Nej det är dom inte alls, sade jag.
- Jo ni tror att ni är tuffa för att ni kan köpa allt dyrt, sade Clinton.
- Nej det mest dyrbaraste kan man inte köpa och det är vänskapen, sade jag.
- J-jo det kan man visst ni betalar folk för att vara era vänner, sade jag.
- Nej och om folk gör det då är det ju ändå inte vänskap eller hur? Sade jag.
- Nej kanske i inte, sade Clinton.
- Alla vill väl ha vänner jag menar ni är dom första vännerna jag har haft, sade jag.
- Varför vill du bli min vän om jag är elak mot dig, sade Clinton.
- Det kommer alltid att finnas bråk det gäller bara att lösa det, sade jag.
- Ok, sade Clinton. Han börjar vilja bli min vän lite nu men han är fortfarande inte helt övertygad.
- Snälla bli min vän, bad jag.
- Lovar du att du aldrig kommer vara elak även om fina nobla kompisar inte gillar mig, sade Clinton.
- Ja jag skulle det om jag hade haft nobla kompisar men jag har inga för att jag valde att gå i denna skolan, sade jag.
Clinton blev lite chockad för att han trodde att jag skulle ha 100 kompisar pågrund av min rank och vart jag bor. Vi blev kompisar även om han tvekade lite men vi slogs inte iallafall. Men den lektionen kunde jag inte riktigt vara uppmärksam för att snart kommer dom ju få reda på vem jag är och om dom får reda på det så tror jag att dom tror att dom inte kan vara mina vänner vilket jag såklart inte vill för att den enda i slottet som är i min ålder är Sam. Det kändes som om skolan tog slut så fort för att helt plötsligt stod jag utanför skolan och väntade på Henry som var sen pågrund av kröningen som ska förberedas. Han kom äntligen med Shadow och jag hoppade på. Sedan så såg jag Clinton och ropade hejdå till honom och han sade hejdå tillbaka till mig. Sedan red vi till baka till slottet men vi tog det mer lugnt och jag tittade mig runtomkring medans vi red upp för stigen. Utsikten var faktiskt fin jag hade inte märkt det innan. Sedan efter ett tag så kom vi fram. Simon sprang fram till mig för att vi skulle skynda oss med att öva på kröningen och samtidigt så skulle han lära mig om riket.
- När du har blivit krönad så kan du äntligen göra något åt människorna, sade Simon.
- Vad menar du med att göra något åt dem? Sade jag förvånat.
- Vi ska kriga mot människorna, sade Simon.
- Va men det kan vi ju inte göra, sade jag.
- Varför inte dom är ju helt annorlunda från oss, sade Simon.
- Men dom är ju också en levande varelse, sade jag.
- Men dom är onda, sade Simon.
- Men dom ser väl precis ut som vi gör den ända skillnaden är att dom inte tillhör detta kungariket eller har magi jag menar var är det för skillnad mellan en människa och en demon båda ser ju likadana ut, sade jag.
- Människorna är dumma varelser och människor är människor och demoner är demoner det är en helt annan sak, sade Simon. Henry kom in för att hörde grälet.
- Vad är det frågan om, sade Henry.
- Simon tycker att vi ska döda människorna, sade jag.
- Men dom är ju emot oss, sade Henry.
- Men isåfall vill jag göra fred för att jag tänker inte skapa krig på det viset skadad mindre folk, sade jag.
- Jag vet inte om alla kommer att enas och människor kommer ju att vara rädda för dig eller attackera dom kommer ju inte träffa dig med öppna armar, sade Henry.
- Men det tar ju tid att lita på någon man har varit i krig med, sade jag.
- Ok du kommer ju att bli kungen så det är ju du som bestämmer, sade Simon.
- Jag tycker faktiskt att det låter som en bra idé att försöka göra fred men om något skulle hända dig så kommer jag att personligen att dra mitt svärd och så får de få ett smakprov av min vrede, sade Henry.
- Kan du också använda magi, sade jag.
- Nej jag är egentligen en människa men min mamma är från detta kungariket så jag är hälften och jag valde att vara i demon nationen, sade Henry.
- Wow det hade jag inte kunnat tro, sade jag.
- Kanske inte men det är sant, sade Henry.
- Jag tror dig men då kan du väl fäktas bra med svärd, sade jag.
- Jag är den bästa, sade Henry.
- Wow det är imponerande kan inte du hjälpa mig så att jag lär mig att fäktas bättre, sade jag.
- Ja men det får såklart bli en annan dag, sade Henry.
- Ja såklart, sade jag.
Men vi slutade att prata för idag och jag lärde mig mycket men om det är något så är det att jag ska se till att vi skapar en allians med människorna så att dom inte blir rädda för att vi kan använda magi och så att dom inte blir rädda av att veta vem jag är. Jag gick och lade mig för att jag var trött efter en lång dag och jag var inte hungrig idag igen så jag åt inget. Jag somnade snabbt och jag vet att det kommer att bli svårt att berätta för mina klasskompisar men jag tror att jag ska göra det imorgon och det finns ju en positiv sak med det för att jag slipper att ha på mig kontaktlinser och peruken.
YOU ARE READING
Demon kung
ActionDet handlar om en tjej som är 12 och låtsas vara en kille som en dag blir kung över demonkungariket. Tjejen har inget namn så det är svårt att kalla henne något. Hon kommer att vilja göra mycket saker som leder till farliga saker. Hon har en kraftfu...