-Ogges perspektiv-
Min blick var hela tiden på Amanda, jag har nog aldrig sett en sådan vacker tjej som hon. Hennes huvud vändes mot mig och hon log, jag kollade ner i bordet och rodnade. En kypare kom fram till oss och tog våra beställningar, jag tog biff med potatis och sås och Amanda tog en sallad. ¨Ska du inte ha något mer?¨ frågade jag förvånat, hon skakade på huvudet. Efter några timmars skratt, pratande och tystnad så började föräldrarna att resa på sig och ta fram jackor osv, ¨Hörni, vi ska gå nu¨ sa mamma och la sin hand på min axel, ¨Vi stannar¨ sa jag och mötte Amandas blick. De nickade och försvann från restaurangen. Amandas ansikte var så vackert, ljusen på borden gjorde så att hennes ögon glittrade och hennes leende vart bara större än förut. ¨Jag kan inte fatta att jag hatade dig¨ mumlade hon och jag la min hand på hennes. ¨Det viktigaste är om du gillar mig nu, inte då¨ sa jag och log mot henne, det gjorde ont att hon sa att hon har hatat mig, men det är inget jag kan ändra på. ¨Kom¨ sa jag och reste mig upp, egentligen så ville jag bara ha bort föräldrarna så vi kan gå till stranden. Hon reste sig och tog sin jacka, jag tog hennes hand och tillsammans så gick vi mot stranden.
*
Jag stannade och kollade ut mot det mörka havet och den lysande månen, sedan så ställde jag mig mot Amanda. Jag stoppade ner handen i en av min ficka och drog upp en ask, hon backade lite, hon tror säkert att jag ska fria, vilket jag inte ska. Jag öppnade asken och där låg två halsband. Hon gick lite närmare och kollade på dem, det stod med skrivstil Amanda Andersson och på den andra så stod det Oscar Molander. Jag tog upp det halsbandet där det stod Oscar Molander och hon vände sig om och tog upp sitt hår. När jag hade knäppt fast det så vände hon sig om och tog upp det andra. Jag vände mig om och hukade mig lite, hon är kortare än mig. Jag vände mig sedan om och kysste henne, något som jag har velat göra hela kvällen.
YOU ARE READING
Misshandel, O.M
FanfictionAtt man kan börja älska den personen som man hatade allra mest tack vare en resa till Turkiet som föräldrarna tvingar fram? Att man hade fel om den man hatade? Att man hade fel om personens vänner, som verkade så snälla och roliga, studsiga och klum...