-Amandas perspektiv- *En månad innan skolan* (sorry hoppade lite här xD)
Nu stod vi här igen, på Arlanda i Sverige. Ogge höll jag i handen och vi gick långsamt mot bilen tillsammans med våra familjer, de andra killarna hade åkt hem förra veckan. Med en suck så släppte jag motvilligt Ogges hand och öppnade bakluckan för att lägga in mina väskor. Klockan var kanske 15:20? Jag var trött, eftersom att det är natt i Turkiet nu. ¨Oscar, ska du åka med Amandas familj eller med oss?¨ hördes en röst precis bakom oss. ¨Jag åker med Amanda¨ sa han lätt och hans föräldrar åkte. Jag öppnade dörren till bilen och satte mig med Ogge efter mig. Jag lutade mitt huvud mot Ogges axel och blundade, vi började åka och jag lyssnade på den ljuva musiken som hördes ur radion. Någon lugn musik.*
Jag la mig försiktigt ner i sängen och tog fram mobilen, jag satte mitt alarm så att den skulle ringa om en timme. Ogge sms:ade: ¨Godnatt, eller vad man nu ska säga xD¨ jag fnissade lite åt hans sms och la undan mobilen och kröp ner under mitt mjuka täcke. Äntligen hemma.
Mitt alarm gick igång och jag lyfte trött på armen för att ta den, jag drog mitt finger över skärmen och mitt lås visades, jag la ner mobilen igen och reste mig upp. Efter att jag hade piggnat till lite så ställde jag mig i centrum av rummet och kollade mot fönstret, Ogge satt och spelade, som vanligt. Det hatet jag kände för han för någon månad sedan var nästan borta, jag älskar han ju, självklart, men det är en liten sak som jag stör mig på, vilket inte är hans fel, utan:
Enestad
YOU ARE READING
Misshandel, O.M
FanfictionAtt man kan börja älska den personen som man hatade allra mest tack vare en resa till Turkiet som föräldrarna tvingar fram? Att man hade fel om den man hatade? Att man hade fel om personens vänner, som verkade så snälla och roliga, studsiga och klum...