Älskade Krig

Del 11

Liam Pov

Det var väldigt tyst i Tabias bil när vi var på väg till jag vet inte vart.Jag kunde känna av hennes känslor och hon var inte arg på mej som jag trodde att hon skulle vara men mer åt det irriterade hållet men ändå inte, det är svårt att förklara med ord.Det som var säkert var iallafall att hon inte kände för att prata,även om jag personligen gärna skulle vilja veta vart vi ska.

Kan jag få min mobil? Jag måste sms:a en vän till mej som egentligen inte skulle hjälpa mej träna dej fören ikväll. Men han måste träffa oss nu istället.Eftersom det visade sej att du inte ens kan hålla dej i schakt i ett par timmar.Sa hon i en lite för lugn röst, ni vet en sån där som inte riktigt låter naturlig. Vänta, vänta, vänta vad menar du med han?Sa jag när jag tänkt igenom det hon sagt och fastnat extra mycket vid just det ordet.Ja han som i en kille.Har du nått problem med att jag har killkompisar eller?När hon sa det på det sätet lät det ju dumt.Så jag kollade bara skamset ner i knät.Tänkte väl det. Muttrade hon rätt så nöjd med sej själv men jag kunde höra att hon lät lite besviken på samma gång.

Tabia Pov

Det är bra att han har förstått vad han gjorde för fel men det känns som om jag skulle vilja att han blev lite arg kanske till och med avundsjuk.Jag vet att det var jag som bara för ett tag sen blev arg på honom men det var inte för att han var avundsjuk jag blev arg men mest rädd för att han röt åt mej.Tro det eller ej men jag avskyr när folk ryter åt mej och det är därför jag är arg Liam.Sa jag väldigt tyst och om det inte hade varit för varulvs hörseln hade han troligen inte hört mej.Jag kände hur Liam la sin hand på mitt lår innan han sa.Jag är så ledsen att jag röt åt dej jag hoppas verkligen att du kan förlåta mej.Jag vet inte vad som hände jag vet att många säger det men jag har verkligen aldrig varit särskilt avundsjuk av mej.Jag kände mej förråd nästan som om du hade varit otrogen men ändå inte.Innan han han säga mer så var vi framme.

Framför oss var en gigantisk grind, genom grinden såg man en grusväg som ledde fram till en gigantisk villa.När jag hade stannat vid grindtelefonen hörde men hur det sprakade till i den innan någon började prata.Namn och ärende tack.Hörde man hur det sprakade i högtalaren.Tabia Cougar jag är här med min mate Liam Brown.Vi är här för att träffa Simon och Hope.Sa jag medans jag höll in mikrofonknappen.Jag är så ledsen jag visste inte att det var ni miss Cougar,det är bara att köra in.Sa personen innan grinden började öppnas.

Medans vi åkte mot huset kunde jag inte låta bli att kolla lite snabbt på Liam som för övrigt satt och kollade ut genom fönstret med öppen mun.Jag måste erkänna att hur många gånger
jag än åkte hit så kunde jag inte låta bli att bli förvånad av den vackra gården och det gigantiska huset.

Okej dags att ge dej lite information.Som du kanske hörde så heter dom som bor här Simon och Hope och dom är mates.Hope är min kusin och Simon har jag faktiskt känt sen jag var 11 och han 16 jag hjälpte honom med att hålla kontroll under hans andra fullmåne.Du förstår han är en varulv han också.Det är därför han ska lära dej att kontrollera din ilska.Började jag men innan jag kunde fortsätta sa Liam.Varför kan inte du lära mej det.Sa han.Jag skulle precis komma till det.Jag kan inte hjälpa dej med det för att om du ska lära dej att kontrollera din ilska så måste du bli arg och så länge jag är i närheten kommer du att lugna ner dej lite och jag kan inte vara med dej varje minut på dagen.Plus jag måste också lära mej att kontrollera min ilska.Sa jag och rodnade lite vid det sista.Vid det här laget hade jag både stannat bilen och vi stod nu bredvid varandra.Han tog tag i min haka och lyfte upp mitt ansikte så jag kollade honom i ögonen innan han gav mej en snabb kyss på munnen.Dags för dej att möta lite av min familj då.Sa jag innan vi började gå mot dörren.