Älskade Krig

Del 12

Det kommer se lite annorlunda ut när dom pratar, ni får se hur jag menar ;) Kommentera så jag vet om jag ska fortsätta skriva så här när dem pratar eller om jag ska göra som innan.

Liam Pov

-Det är en sak jag har undrat över en stund nu.Tabia sa att hon hjälpte dig att hålla kontroll under din första förvandling, och då undrar jag först och främst hur hon hjälpte dig och sen också varför inte jag hade några problem med att ha kontroll.

Sa jag när alla presentationer var klara och vi var på väg mot vad jag tror är en skog. Vi hade även allihop bytt om till träningskläder.Jag hörde hur Simon skrattade till lite bredvid mig.

-Vad är det som är så kul.

-Tabias ordval. Hon glömde att nämna det faktum att hon hjälpte mej att inte skada någon inte att ha kontroll.Du förstår hon tog tag i mitt nackskinn och drog mig ut från skogen, in i sitt hus, ner för källartrappen satt på mig ett sånt där stryp halsband för hundar hackade fast mig i en kedja och gick sen iväg, bara för att komma tillbaks ett par minuter senare med en skål vatten. Efter det gick hon upp låste dörren och kom inte tillbaka fören solen hade gått upp.

Alla började gapskratta förutom som Tabia kollade ner i baken och rodnade.När vi hade lugnat ner oss så började Simon prata igen.

-Svaret på din andra fråga är rätt så enkelt, för varulvar är det så att om din mate inte är där när du förvandlas för första gången tappar du kontrollen.

Jag nickade förstående innan vi fortsatte gå i tystnad den sista biten in i en glänta i skogen vi hade kommit in i.Så fort vi hade stannat så började Tabia stretcha och Hope gick bakom ett träd för att göra gud vet vad.Plötsligt kom jag att tänka på något.

-Varför stretchar Tabia?

-Hon och Hope ska slås.

-Men vad gör Hope bakom trädet då. Och varför ska dom slåss.

Åt det här skrattade inte Simon som jag trodde att han skulle han kollade på mig väldigt allvarligt.

-Tabia måste verkligen börja förklara saker för dig, din okunskap kan bli farlig för dig snart. Anledningen till att dom ska slåss är att lära dig att inte ingripa varje gång Tabia hamnar i slagsmål,för ibland skulle det kunna göra mer skada än nytta, speciellt om du är så stark som hon tror.Jag gissar att jag märker om hon hade rätt eller inte när det är vår tur.

Han måste ha märkt min förvirring för han la till.Tabia får förklara senare.Plötsligt kom en stor lejoninna fram som då måste vara Hope.Utan att säga något så förvandlades Tabia också, det var ingen större skillnad på storleken men ändå kunde jag inte låta bli att tänka att Hope skulle vinna då hon är äldre och säkert mer erfaren. Ingen signal behövdes för att dom skulle veta att dom kunde börja,dom hoppade emot varandra och började typ brottas på marken man kunde höra enstaka morrningar här och där.

Som om jag inte redan hade svårt nog att kontrollera mig som det var, så kände jag plötsligt en doft av blod som jag bara visste kom från Tabia. Det var inte mycket men det var nog för att jag skulle glömma alla tankar på att kontrollera mig själv, men precis när jag skulle slänga mig in i fajten så tog Simon tag i min arm och vände på mig.

-Kontrollera dig Tabia mår bra det är ingen större skada för då skulle matchen avbrytas okej.

Jag nickade bara då jag var tvungen att spänna varenda muskel i min kropp för att vara säker på att jag inte skulle hoppa in i fajten.Plötsligt upphörde allt morrande och jag kollade ditt för att se Hope liggandes på rygg tungt andandes,fortfarande i sin lejon form med Tabia bredvid som höll henne nere med två tassar på hennes mage.När både jag och Simon hade sett vem som vann så tog Tabia bort tassarna från Hope och förvandlades tillbaka medans hon gick mot oss. Hope däremot hade börjat gå mot samma träd som hon kom ifrån.

När Tabia kom närmare såg jag att hon blödde från ett någorlunda långt men inte så djupt sår på armen, så fort hon var nära nog så drog jag henne till mig och började andas in hennes doft vilket tur nog hade en lugnande effekt på mig annars hade jag troligen hoppat på Simon.

-Måste du alltid ta det så försiktigt med mig när vi slåss.Det skulle gå så mycket snabbare om du gav allt på en gång, plus du skulle slippa göra illa dig.

Sa Hope medans hon gick mot oss.Hon gick fram till Simon och gav honom en snabb kram innan hon började gå mot mig och Tabia.