Ibland funderar jag på hur det skulle vara ifall jag aldrig funnits, aldrig ställt till med problem för folk, aldrig dragit in nån i trubbel, aldrig skyddat nån för att åka dit, aldrig ens fötts. Jag har inte självmordstankar men jag funderar bara på sånt här ibland. Jag är en person som inte är så positiv. Jag är en negativ person som inte oftast ser saker från den ljusa sidan.
Förut, då hade jag lätt till tårar. Jag började gråta för minsta lilla. Folk tyckte då det var underhållande att se mig gråta.
Men nu, nåt år senare, gråter jag när jag är ensam för det mesta. Jag hatar att visa mig när jag gråter. Mest för reaktionerna, eller för hur folk ska tolka det.
Va kvar på samma plats men jag har kämpat och slitit
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
-Sofijah
Ledsen om jag skickar ut negativ energi, jag ska inte störa mer just nu. Lugn, jag kommer uppdatera mer men inte nu.
//Maja
YOU ARE READING
Mitt Oklara Liv
Randomtjena är en jävligt lång, lättirriterad, hyperaktiv, extremt rolig (enligt mig själv) sak med add utan liv som skriver ner sina innersta tankar i en bok som ingen vill läsa. enjoy! (cred till @eddalovegood för omslaget, sjuuuukt fint) #4 slumpmässig...
