Hello Stockholm

1. Välkommen

----------------------------------------

---------Jonnas perspektiv-----------

Jag satt med axeln lutad mot väggen och halvsov. Blicken var fäst på omgivningen som svischade förbi utanför det smutsiga fönstret. Solen sken och det fick alla färgglada löv på träden att lysa upp i ett vackert ljussken.

Nersjunken som jag satt i sätet med musik på hög volym, och på grund av detta, fick jag flytta undan en hörlur på beatsen från örat, för att sedan kunna urskilja vad damrösten i högtalarna hade för något att berätta.

" Vi anländer till Stockholms Centralstation som är vår slutstation om 5 minuter. Tack för att ni reste med oss på sj"

Det var alltså min tur att kliva av detta sunkiga tåg. Äntligen.

Jag lutade mig ner mellan de slitna sätena, tog upp den svarta väskan som stod på det dammiga golvet och satte den sedan i mitt eget knä.

Rotandes i väskan tittade jag efter om allt var där. Mobilladdare, tidning, plånbok jo allt fanns där, bra. Jag drog mitt svarta hår över en axeln och tittade en sista gång runt omkring mig efter eventuella kvarglömda saker. Hörlurarna som satt på huvudet togs av och trycktes sedan ner bland alla saker i väskan innan jag själv ställde mig upp. Tafatt borstade jag dammet som kommit ifrån undersidan av väskan bort från mina jeans.

Jag drog mitt svarta hår åt ena sidan och hängde sedan axelremsväskan över andra axeln innan jag med vingliga steg tog mig framåt i tåget mot dörren.

Från min fönsterplats på tåget och mot mitt nya liv.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Två trappsteg och jag var nere på perrongen i den kalla höstluften bland alla människor.

Bizbiz. Ett surrande ljud lämnade min jackficka och jag stack ner handen i skinjackan för att sedan kunna fiska upp mobiltelefonen.

"Gå mot pressbyrån, möter dig där. DETTA KOMMER BLI SÅ FETT GRYMT"

Jag knappade in ett snabbt svar, stoppade sedan ner mobilen igen samtidigt som jag styrde sedan mina steg mot närmaste trappa, upp i den oändligt stora stationen mitt i Sveriges huvudstad.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Smått stressad och framförallt orolig i den nya miljön stod jag och trampade samtidigt som jag förbannade mig själv för att ha tappat all intelligens.

Hur kunde jag vara så dum och bara skriva okej? Hur många pressbyrån fanns det inte i denna stad?

Samtidigt som jag kom på att jag kunde smsa Hanna och fråga, istället för att älta min dumhet kände jag en hand lätt läggas på min axel.

Rädd som jag blev snurrade jag snabbt runt och möttes då av ett leende som jag väl kände igen.

''Hanna!''

Jag slängde mig runt blondinens hals samtidig som hon började skratta och tjuta av lycka.

''Förstår du hur bra detta kommer att bli Jonna?''

När vi lossat greppet om varandra tog hon tag i min hand och började dra med mig bort mot närmaste utgång. Ivrig över att få berätta och visa allt vi kunde gör i mitt nya hem till stad.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Med ett halvt öra lysande jag på Hannas prat samtidigt som jag tänkte på hur fascinerande mycket människor det gick på gatorna. Hur fick alla plats?

"Hallå Jonna, har du lyssnat på något jag sagt ?"

Hanna drog med en av sina hönder framför mina ögon för att dra till sig min uppmärksamhet. När hon gjorde detta skramlade hennes tjugotal armband i guldfärg på högerarmen.

"Ja det klart" svarade jag lite dröjande. Hanna skakade på huvudet men fortsatt ändå att gå framåt på trottoaren, mot busshållplatsen där bussen som skulle ta oss hem till Hanna stannade.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Vi hade klivit av bussen och sedan fortsatt upp för den soltorkade backen innan vi ens sätt skymten av Hennes hus.

Hanna styrde stegen in på grusgången, vidare mot den vita ytterdörren där hon fiskade upp husnyckeln ur en blomkruka. Hon satte sedan den silvriga nyckeln i nyckelhålet.

''Här bor jag fast det visste du redan''

skrattade Hanna när hon låst upp dörren till den vita villan.

Vi klev in den upplysta i hallen och hängde upp jackorna på de redan fyllda krokarna vid den gigantiska kropsspegeln. Det var inte lätt då min jacka envisades med att hela tiden ramla ner och hamna i en hög på grå klinkersgolvet.

Hösten var på väg och det märktes då jag inte längre kunde använda enbart tröja utan skinjackan var tvungen följa med på kuppen. Själv gillade jag hösten så det gjorde inte speciellt mycket att den var på väg. Men till skillnad från mig hatade Hanna just den årstiden. Hon envisades med att fortfarande har jeansjacka och linne eftersom hon bokstavligen avskydde vinterjackor. Hon antydde att de mest bra var i vägen. De var ej bra för outfitens skull.

Hanna var snabbt klar och redan på väg upp för trätrappan. Jag fick därför skynda mig med att sparka av mig mina converse för att sedan kunna följa efter henne upp på övervåningen och vidare in i hennes rum.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

''Okej vad tycker du om Stockholm så här långt?''

Frågade Hanna samtidigt som hon slog sig ner i den breda sängen. Hennes rum var inte direkt litet då en stor dubbelsäng fick plats plus att ena väggen täcktes av vita garderober med speglar.

''Bra antar jag'' svarade jag fundersamt och satte ner rumpan på skrivbordsstolen vid fönstret.

''Jag kan inte fatta att du flyttat hit, till samma stad som din kära kusin''

Tjejen på sängens leende täckte hela ansiktet och jag kunde inget annat än att le tillbaka mot henne.

''Hoppas bara att de är schysta på skolan''

En av mina största rädslor med att flytta var att jag blev tvungen tt byta skola. Tänk om jag hamnade i värdens hemskaste klass och alla hatade mig?.

Som tur var skulle jag få börja på samma skola som Hanna och till min lycka gå i samma klass. Hon hade pratat med rektorn direkt efter att flytten blivit bestämd.

''Det kommer gå jätte bra. Så snygg som du är kommer alla killar att följa efter dig som hundar'' skrattade Hanna samtidigt som hon flyttade en blond hårslinga ur ansiktet.

Hon tog sedan upp sin mobil från sängen, knappade in koden och ett litet klick hördes när den låstes upp.

--------------------------------------------------------------------------------