Hello Stockholm

21. A Little Party Never Killed Nobody

----------------------------------

-----Jonnas perspektiv----

Hulkande med salta tårar strömmandes ner för kinderna sjönk jag ihop på golvet med ryggen tillbakalutad mot dörren. Allt gråtande gjorde kroppen matt och orken försvann sakta men säkert bort från min kropp. Ett skrik blandat men ilska, ensamhet och krossad kärlek lämnade min strupe och förtvivlat lade jag mig ner på det kalla sovrumsgolvet i fosterställnig.

Hur kunde han göra såhär mot mig?

--------------------------------

----5 timmar tidigare-----

''Jag går nu'' ''Ses senare'' Hannas röst hördes tydligt från bortre delen av huset och altandörren innan den smälldes igen och hon försvann ut i den ljumma sommarkvällen.

''Vi kanske också ska gå?'' Felix stod bakom mig vid spegeln och granskade mina rörelser när jag drog ur den slarviga bullen på huvudet.

Den vägrade bli bra och frustrerat slet jag i tofsen så att allt mitt långs hår tillslut ramlade ner och spred dig ruffsigt över axlarna.

''Jag skiter i detta, det går ju inte!'' Irriterat slog jag ut med armarna och stampade till med foten.

''Jag tycker att det är sexigt sådär'' En speciell värme spred sig snabbt i kroppen när han viskade i mitt öra och tog tag om min midja. Minsta lilla närhet från honom gjorde mig till en spagetti och jag älskade det. Den här killen gjorde mig så förbannat glad och jag var överlycklig.

''Vilken tur'' kroppen snurrades runt och våra läppar möttes i en kyss.

Inom några sekunder var jag upptryckt mot kroppsspegeln vilket gav till ett litet skakande ljud när ryggen slog emot spegelskivan.

''Du...vet...vi kan alltid skippa grillningen och stanna här'' Felix lämnade små blöta spår med sina läppar över munnen, kinden och ner över hals och nyckelben. Mina tänder fick bita hårt i underläppen för att inte stöna när han sög till på min känsliga punkt.

''Lockande, men vi måste gå innan de andra undrar vart vi är'' med ett retsamt flin satte jag mina händer motvilligt på hans bröst och sköt han sakta ifrån mig. Med svängande höfter lämnade jag sovrummet med Felix i släptåg. Det var time för party.

--------------------------------------

Det hade börjat skymma smått när vi kom ner till den folkfyllda sandstranden. Värmen var fortfarande kvar i luften, lika kraftig som på dagen och det räckte med en tunn sommarklänning för att inte frysa. EN sval bris blåste plötslig in från havet och det lösa blommiga tyget runt benet fladdrade svagt till i vinden.

Ungdomarna satt utspridda över stenarna vid Klippan och nästan varje person hade något att dricka i handen.

Foten vek sig plötsligt i tygskon när trampade snett på en rot och snabbt tog jag tag i Felix arm för att inte ramla omkull och fara in i buskarna.

Han skrattade till samtidigt som han sökte efter min hand.

''Det är nog tur att du dissat klackskorna'' ''Du kan ju inte ens gå i dina vans''

Reflexmässigt slog jag till honom på axel som var täckt av en ljusblå skjorta.

''Hallå, sluta retas'' Att verka förolämpad gick inte så bra då jag skrattade till medan jag pratade.

''Säger bara sanningen'' mer än så hann Felix inte säga innan han blev avbruten av någon som ropade på oss från brasan som de hade tänt.

Snart var Omar framme vid gläntan och gav mitt sällskap en typiskt killkram och sedan mig en traditionell. Jag kände hur han svagt luktade alkohol men det var inget som direkt hade påverkat honom. Omar var precis som vanligt förutom att han var lite mer uppe i varv om det nu skulle vara möjligt. Det bruna håret låg perfekt stylat och den vita T-shirten med tryck gjorde att hans hud trädde fram och blev en aning mörkare.