Hello Stockholm

23. Comfort Inn Ending

---------------------------------------------Felix Perspektiv----------------

Jag kände hur tårarna började bildas i ögonvrån i mina blå ögon men jag tvingade dem tillbaka så mycket jag kunde. Fick inte gråta, får inte gråta. Jag var inte värd det efter allt jag gjort mot Jonna men hur kunde hon göra samma sak tillbaka mot mig?

''Felix'' Jonna stod vid sidan av en smått förvirrad Ogge och fäste sin blick på mig. Hon pratade med plågad röst och man såg att hon kunde börja gråta när som helst men sina glansiga ögon. De ögon som hade förut lyst upp med lycka när hon såg mig men nu var mörka.

''Jag vill inte höra'' i försvar lyfte jag upp händerna framför ansiktet och tänkte vända mig om för att gå tillbaka till mitt sovrum. Tanken hade varit att dricka vatten i köket men nu orkade jag inte stanna kvar en sekund till vid dem två. Det hade slagit mig som en käftsmäll att min bästa kompis stod och kysste mitt ex. Även om det var slut mellan Jonna och mig bröt han alla regler vad som gällde broder koden. ''Aldrig ha en intim relation men en bror ex eller flickvän'' Jag kunde inte fatta det. Även om det enbart var en kyss såg det, i mina ögon, ut som om .de åt upp varandra och slet av varandras kläder upptryckta mot kylskåpet.

Smått chockad över den överrumplande händelsen backade jag ut ur köket men fortfarande med blicken på dem två inan jag vände dem ryggen till och försvann.

----------------------------------------------Ogges perspektiv--------------

Jag känt hur Jonna stelnat till tidigare med sitt grepp om min tröja vid handleden och jag hade då förflyttat blicken till köksöppningen. Som en iskall dusch hade det slagit mig vad jag gjort när jag såg Felix ansiktsuttryck, då han inte såg speciellt glad ut. Hur fan tänkte jag när jag kysste henne?. Kunde ingen tagit tag i mina axlar, skakat om mig och tryckt ryggen bakåt för att stoppa att våra läppar skulle mötas? Vid det ögonblick när kyssen var ett faktum hade allt förändrats och det var inget varken jag eller Jonna planerat. Det var som om allt gick i slowmotion när Jonnas hand tappade greppet om min arm och började springa efter Felix som i sin tur smällde igen ytterdörren kraftigt efter sig. Jag kunde höra hur hon ropade efter honom men det var som om allt hände på en helt annan planet i en helt annan värld.

----------------------------------------

---------Jonnas perspektiv-----------

Vinden slet tag i min tunna grå T-shirt och gjorde att huden knottrade sig på både armar och ben. Fötterna var snabbt ner tryckta i ett par väl ingångna tenniskor bar mig nu över grusgången och gräset. Månen lyste klart på himmelen och gräset var vått av droppar efter allt regnande som för stunden upphört. Det plaskade smått under mina fötter när jag förtvivlat med snabba steg gick runt och sökte efter Felix. Salta tårar strömmade ner för mina rödgråtna kinder och jag förbannade mig för att jag grät. Varför grät jag ens? Det var slut mellan oss och dessutom var det jag som klippt av banden mellan Felix och mig, inte tvärt om. Okej han hade kysst den där förbannade Linnea innan detta och säkerligen inte tänkt på konsekvenserna men det spelande ingen roll för tillfället. Jag var lika för jävlig som kysst ogge. Ogge som dessutom var en av Felix bästa vänner. Tårarna började strömma som ett vattenfall när jag tänkte på hur deras relation kanske var förstörd för alltid och att det vad jag som bidragit till det.

''FELIX'' jag tog i men båda lungorna när jag ropade men förgäves då jag inte fick något svar tillbaka förutom löven som prasslade i vinden. Mitt långa hår togs tag i vinden och åkte fram och klistrade fast sig i ansiktes så men högerhanden försökte jag få det att blåsa bakom ryggen istället och inte fram i mitt synfält. Snurrandes tog jag ett steg då runt då hörseln uppfattade en gren knäckas bakom min rygg. Jag möttes då av en röd ryggtavlan som var påväg mot och in i huset igen. Antagligen för att gå in och straffa mig genom att låta mig irra omkring och leta förgäves ute på tomten i mörkret. Innan jag ens han reagera hade jag ropat hans namn men mera desperat igen och den här gången svarade han genom att snurra runt och titta på mig som befann mig i andra hörnet av tomten.

''FÖRLÅT OKEJ!?'' ''DET VAR INTE PLANERAT'' ''FELIX SNÄLLA SVARA''

''JAG VILL INTE HÖRA, VAD ÄR DET DU INTE FATTAR JONNA'' att Felix höjde rösten och skrek i princip tillbaka på mig var lite av en chock då han knappt aldrig tidigare höjt rösten mot mig.

''DU GJORDE SLUT MINNS DU?" "JAG HAR DÄRFÖR INGEN RÄTT ATT BLI ARG SÅ VARFÖR BRYR DU DIG?'' Jag hade sprungit fram med snubblande steg mot en sårad Felix och vi stod nu ansikte mot ansikte i vinden och i mitten av natten.

''Jag vet inte okej?!'' ''kanske för att jag inte kan släppa dig än?!'' Irritationen som speglades i min röst gjorde mig chockad då jag inte alls trodde att jag skulle låta så arg utan mer ledsen.

''Du gjorde slut, inte jag!''

''FÖRFAN FELIX ''FATTAR INTE DU HUR ONT DET GJORDE?!'' Personen framför mina ögon ryggade tillbaka åt mitt plötsliga anfall men förvånande nog stod han kvar på exakt samma plats. Dock sa han inget utan lät mig fortsätta mitt utbrott.

''Det jag inte förstår är hur du ens övervägde att hångla upp henne på stranden.'' Samma strand som jag, DIN SÅ KALLADE FLICKVÄN, befann sig på några få meter bort'' Felix stod fortfarande stum och sade inget utan lät mig en än gång fortsätta.

''Om något spelar roll så var faktiskt inte tillsammans när jag kysste ogge'' ''vi var det då''

''MEN OGGE?!'' ''kunde du inte tagit någon annan istället ?'' ''Vem som helst men inte en av mina bästa kompisar!'' Felix slog plötsligt och frustrerat ut armarna åt sidan och mötte mina rödgråtna ögon för första gången denna kväll.

''Det bara hände okej?!'' Högt suckade jag och frustrerat slet jag smått i håret och hårbotten.

''Åh'' ''varför måste allt vara så komplicerar för?''

''Tycker du om honom?'' ''HAR DU ENS GILLAT MIG NÅGON GÅNG?''

''DET KLART JAG HAR!'' ''FELIX JAG SA FAN ATT JAG ÄLSKAR DIG'' Nu grät jag ännu mer. Hur kunde han tro att jag inte tyckte om honom? Han var och är mitt allt. Granskande konstaterade jag att Felix troligtvis nu grät också eller så var det att regndropparna som börjat falla igen hade omslutit hans vackra ansikte.

''Bevisa det'' även om han viskade hörde jag de två orden klart och tydligt.

Salta tårar blandat med olika känslor slog som gnistor om oss när jag tryckte mina läppar mot hans.

Ingen kunde förstå hur mycket jag hade saknat det på bara några timmar.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA SPRID OCH RÖSTA målet är över 50 röster så kommer kapitlet snabbt hihi

KRAMAR OCH PUSSR