Hello Stockholm

2. Löv I Håret

-----------------------------------------------Jonnas Perspektiv-------------

Hans andetag kändes mot kinden när han böjde sig fram och snuddade med sina läppar mot mina

Jag satte mig upp med ett ryck i sängen vilket gjorde att den gungade till smått. Genomsvett och med hjärtat i halsgropen efter denna dröm försökte jag lugna ner mig själv genom att ta några djupa andetag, in genom näsan och ut genom munnen.

När jag lyckats någorlunda stack jag ut handen utanför det blåprickiga tecken och böjde mig sedan ner för att kunna plocka upp mobilen. Jag drog med fingret över skärmen på mobilen och det irriterande tjutande ljudet från alarmet slutade tvärt. 07:00 lyste siffrorna och jag fick blinka några gånger för att ögonen skulle vänja sig vid det starka ljuset från den upplysta skärmen.

Täcket drogs sedan åt sidan samtidigt som jag slängde benen över sängkanten och satte ner fötterna på det kalla trägolvet.

Med trippande steg tog jag mig över golvet med sikte på badrummet i den mörk belagda lägenheten. Trevandes med handen hittade jag strömbrytaren på väggen och hela badrummet lystes upp. Jag vred på kranen och vattnet i handfatet började strömma ner i avloppet.

När jag slog upp blicken i den vita badrumspegeln försökte jag att inte få en chock när jag möttes av ett råttbo till hår och ett par trötta blå ögon.

Senare när ansiktet var avtvättat, sminkat och tänderna borstade stegade jag in i sovrummet igen, drog upp rullgardinen och möttes av en grå himmel täckt av regn.

Kul första skoldagen, kommer se ut som ett monster när jag är framme i skolan tänkte jag där jag stod och blickade ut från sovrumsfönstret.

Suckandes trädde jag i benen i de slitna jeansen och huvudet genom envit t-shirt som jag plockat fram ur den fullproppade garderoben.

Den grå/vita munkjackan slets av från kroken när jag såg att det var mindre än 10 minuter kvar innan bussen kom.

När jag senare kom in springandes i köket möttes jag av mina två föräldrar med varsin kaffekopp i handen, placerade på varsin köksstol vid det stora matbordet.

"God morgon hjärtat allt bra?"

Mamma hade lyft blicken från tidningen och satt nu och stirrade på mig.

"Ja"

Nickades svarade jag samtidigt som jag brädde en macka, tröck in den i munnen. Jag vinkade hejdå med högerhanden samtidigt som jag styrde mina steg mot hallen och ut genom ytterdörren.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

22 minuter och 3 sekunder med buss 430 tog det att ta mig från mitt nya hem till den nya skolan i värdens oväder.

Hur skulle jag klara detta? Allt var nytt. Flytten. Skolan. Jag skulle också bli tvungen att skaffa nya kompisar. Hur gjorde man det? Går man fram till någon som ser snäll ut och börjar prata med den? Nej skärp dig Jonna. Du klarar det här. Ett djup andetag och så tog jag tag i det svarta handtaget, slet upp glasdörren till till tegelbyggnaden och klev in.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

''Snyggt hår"

Jag vände mig frågandes om för att se om den okända rösten pratade med mig eller någon annan. Ögonen fastnade på en blond kille i min ålder. Jag hade bara hunnit komma in i den halvt upplysta tegelbyggnaden innan jag fått avbryta sökandet efter Hanna och istället möta honom. Det var någorlunda varmt så med hjälp av båda händerna tog jag tag i jackans nederkant med ena och drog ner dragkedjan med den andra.

''Du har löv i håret'' Sa han och pekade med handen mot mitt huvud och med blicken under luggen. När jag granskade honom längre var hans hår inte riktigt genomblont utan det hade inslag av bruna slingor.

''Va?''

Jag förde lite generat handen genom det mörka smått blöta håret och började genomföra min skattjackt efter löven.

Han skrattade till och munnen formades till ett charmigt leende. Tydligen tyckte han att detta var väldigt kul eftersom jag inte lyckades hitta de förbannade löven.

''Vill du ha hjälp?''

Han tog några steg närmare mig och skulle precis lyfta högerhanden när en välbekant röst ropade mitt namn längre ner i den folkrika korridoren.

''Det är lugnt, jag måste ändå gå nu'' Jag pekade bakom ryggen mot ner Hanna som väntade vid skåpen och vände mig sedan om för att börja gå vidare.

''Kul att träffa dig, Jonna''

ropade han efter mig.

''Kul att träffa dig med'' svarade jag frågandes då jag inte hade uppfattat hans namn tidigare.

''Felix'' fyllde han i med samma snygga leende som tidigare och slängde upp den röda ryggsäcken med Hawaii mönster upp över ena axeln.

----------------------------------------

''Varför har du löv i håret?''

Hanna sträckte på armen och tog tag i mitt hår, drog ut något ur det och höll sedan upp ett gulnat löv någon sekund senare framför näsan på mig.

''Inte du också''

suckade jag. Med hjälp av en hårsnodd slängde jag upp mitt svarta hår i en tofs på huvudet så att inga fler löv skulle få för sig att bygga bo i det.

''Vadå? Vill du gå runt med löv i håret och ingen säger något?''

Hon tittade forskande på mig innan hon fortsatte:

''Och vad menar du med inte du också?''

Jag smått irriterad suckade jag innan jag svarade. Jag var riktigt trött på allt prat om detta förbannade löv nu.

''Jag har redan hört det från någon kille på skolan. Att jag tydligen har löv i håret men tyvärr fick jag inte bort dem innan en viss person ropade mitt namn'' Jag vände mig mot Hanna och gav henne en menade blick medans jag satte handen på min vänstra höft.

Jeansen jag hade på mig var nya och satt perfekt enligt mig. De var ganska mörka med slitningar på benen och det var precis så jag ville ha det.

''Vem var killen?''

Hanna struntade i mina blickar och började istället nyfiket söka med blicken i korridoren, på jakt efter en lämplig kille som det kunde varit. Hon älskade killar och var en riktig killmagnet. När hon inte kom fram till någon slutsats tänkte jag att det var min skyldighet att hjälpa henne på traven.

''Han där borta''

Jag drog tag i Hannas rödrandiga tröja och snurrade runt på henne så hon stod vänd mot killen.

''Han med skjortan och de röda ryggsäcken''

''Tror han sa att han hette Felix eller något.'' När jag tyckte att jag berättat klart drog jag upp dragkedjan på den svarta skolväskan, slet upp lappen med skåps numret och tillhörande kod till mitt blivande gröna skåp. Vad jag inte märkt var att Hanna nu stod som förstelnat bredvid mig.

''Hallå kommer du eller vi har lektion'' frågade jag och samtidigt viftade med handen framför hennes ögon. När hon inte svarade knuffade jag henne bakifrån på ryggen vidare ner i korridoren mot skåpen.

Hanna stannade tvärt och jag var tvungen att bromsa in min fart för att inte ramma henne.

''Du förstår vem du pratade med va?''

Hannas blå ögon var stora som tefat när hon tog tag i mina axlar och började ruska om mig ovårdat.

''Nej vadå? och ta det lite lugnt med mig. Jag är ingen leksak''

svarade jag och skrattade till lite åt hur dumt det lät samtidigt som jag tog bort Hannas händer från mina axlar.

''Du pratade med Felix. Felix Sandman''

----------------------------------------