Hello Stockholm

13. Fattar Zero Nada

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~Jonnas perspektiv~~~~~~~~

Adrenalinet pumpades genom ådrorna, andningen var ansträngd men jag lyckades att hålla den kontrollerad samtidigt som jag pressade mig att springa snabbare på det svagt surrande löpbandet. Rytmiska dunk hördes varje gång de nike-beklädda fötterna sattes ner på det svarta underlaget.

Ljudliga pip trängde igenom den höga musiken i hörlurarna och farten sänktes långsamt då skärmen visade

"workout completed".

Ansträngt lyfte jag högerhanden, drog ur vardera hörsnäcka, tryckte på paus på sladden och lät de sedan hänga fladdrande utanpå det aprikosfärgade träningslinnet. I takt slog de mot bröstkorgen när jag lunkade sakta fram på löpbandet för att lugna ner mig. Jag tryckte på stopp och på vingliga ben tog jag mig till damernas omklädningsrum.

Efter att jag stippat av mig de svettiga träningskläderna, tog jag tvålen och handduken och fortsatte sedan in i duschen och in under det behagligt varma vattnet.

1 timme senare satt jag på höga barstolen i köket med en vit skål fylld med pasta och köttfärssås framför mig. Några spagettisnören snurrades upp på gaffeln och fördes sedan till munnen samtidigt som jag plågsamt ögnade igenom matteboken i förberedelse för kommande prov.

När måltiden var uppäten stoppades disken in i diskmaskinen. Efteråt när alla spår var undanröjda i köket efter min vistelse förde mina trötta ben kroppen mot den inbjudande soffan som jag raklång slängde mig i.

Slumrandes kände jag hur mamma varsamt bredde ut en pläd över min utmattade kropp, drog sedan sin hand försiktigt över mitt nytvättade hår innan hon släkte golvlampan och styrde stegen mot sitt sovrum.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Felix perspektiv~~~~~~~~~

Med all kraft slog jag knytnävarna mot den läderklädda boxningssäcken. Jag befann mig i gymmet bredvid danslokalen. Dansträningen hade slutat för någon timma sedan men jag hade känt mig för rastlös och full med energi för att gå hem.

Kedjorna som höll den hängande från fästet i talet rasslade till då den sakta började gunga fram och tillbaka. Ilskan bubblade inom mig och det hemska var att jag inte visste varför.

Det hade gått veckor sedan kvällen hos Jonna. Enstaka ord hade utbytts och stela kramar hade tvingats fram men inget mer. Vad hade hänt. Vad fan hade jag gjort för fel? Hon hade ju velat. Jag hade inte tvingat henne till något som hon absolut vägrat. Eller? Oron gick över till mer ilska och med snabba och raka slag svingade jag spänt knytnävarna mot säcken.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~Jonnas perspektiv~~~~~~~~~

"Jag vill lära känna dig" Ja tjena eller hur. Och sedan? Efter att dem orden har yttrats borde man väl träffats?

Sist jag checkade umgicks man faktiskt med personen man ville lära känna.

Seriöst vi hade haft sex. Jag fattade inget. Hade jag verkligen velat eller hade de gått alldeles för fort?

Irriterat drämde jag huvudkudden ät vänster rakt in i väggen där jag låg på rygg i sägen. En svag duns hördes när den mjuka ytan träffade den hårda.

Jag vred på huvudet och sökte med blicken efter väckarklockan som skulle vara placerad på nattduksbordet från Ikea.

18:23 lyste tydligt i en röd nyans på klockans skärm. Idag var det den 1 December och även första advent. Dagen var alltså en söndag och det betydde att det var skola i morgon.

Samma rutiner skulle upprepas när den nya veckan började och jag kunde innerligt säga att det inte var precis lockande att gå till skolan. Att träffa Felix skulle bli intressant då han och jag för den delen, kanske, bara kanske, kunde ta oss samman och reda ut den här skiten.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~