Spyr| Molander

86 vanligt kapitel

Oscar
Jag är oerhört nervös inför detta. Idag ska jag göra det jag vet Malin har väntat på. När hon kommer till parken är det första hon kommer se en massa ljus som står uppställda som en gång. Hon kommer även se en massa rosenblad. Sedan kommer hon följa ljusen fram till mig. Då kommer jag förklara hur jag känner för henne.

Jag kommer förklara exakt hur jag känner. Jag kommer till exempel säga att varje gång hon tittar på mig så känns det som att en bomb med fjärilar exploderar i min mage.

När klockan är 18:56 ser jag henne komma gåendes. Hon går där lika vacker som vanligt med sitt långa hår uppsatt i en tofs. Hon bär på sin vackra kropp en vit långärmad klänning som räcker ner till knäna. Hon bär ett leende på läpparna som är lätt rosa av läppglans. Sedan är hon neutralt sminkad.

Hon går mot mig. När hon ser ljusen och rosenbladen så ser jag hur hennes tårar börjar rinna. Hon lägger handen för munnen och fortsätter gå mot mig.

När hon är framme så tar jag hennes händer. Folket jag bjudit in ställer sig runt oss och Malin kollar glatt på dem. Jag börjar berätta för henne hur mycket hon betyder för mig. Hur det känns varje gång hon kollar på mig. Att hon är min klippa och att hon är det bästa som hänt mig. Hennes tårar rinner ännu mer och det blir fler när jag går ner på knä och tar upp asken ur fickan.

"Malin Amalia(?) Larsson. Vill du gifta dig med mig?" Frågar jag. Hon sätter båda händerna för munnen och torkar sedan sina tårar. Hon nickar ivrigt. Jag reser mig upp och kramar om henne. När jag släpper tar jag hennes vänstra hand och trär på ringen som matchar min.

"Jag älskar dig Oscar" säger hon lågt. "Jag älskar dig också" svarar jag och kysser henne.