Spyr| Molander

96

Malin
Jag vaknar upp av att solen lyser mig i ansiktet. Jag gnuggar sömnen ur ögonen och möter ingen mindre än Oscar. Jag flämtar till och flyttar mig närmre honom. Han vänder sig om och möter mina ögon.

Att se hans ihopsjunkna kropp, hans spinkiga kropp, hans rödsprängda ögon och att se hur han försöker vara stark inför mig gör att jag gömmer ansiktet i händerna. Han lägger armarna om mig. "Sluta" säger jag hårt. Han ryggar tillbaka, reser sig upp och börjar leta efter sin tröja. Jag skakar på huvudet och drar ner honom igen.

"Sluta med att försöka vara stark när du vill vara svag Oscar. Jag klarar inte av att se dig ledsen utan att du gråter. Du försöker alltid få mig att må bra men det är min tur den här gången. Så snälla låt mig ta hand om dig och visa vad du förtjänar?" Säger jag. Oscar nickar och lägger sedan täcket över hans ansikte.

Direkt drar jag ner det och lägger mig bredvid honom. Jag lägger försiktigt armarna om honom och han sedan om mig. Resten av den morgonen ligger vi tillsammans i våran säng men armarna tätt lindade om varandras kroppar.