Spyr| Molander

91

Oscar
Jag svänger in med bilen snabbt på parkeringen, skiter i parkeringbiljetten. Istället så springer jag snabbt in igenom entrén upp för trapporna och in till rummet Angelica ligger i. Där sitter Malin i hennes pappas knä med händerna för ansiktet samtidigt som hon lutar sig mot hans bröst.

Jag hör tydligt hur hon snyftar till flera gånger vilket får mig att titta ner i golvet. "Malin jag är här nu" säger jag lågt. Hon kollar upp och kliver långsamt ur hennes pappas famn. Han lämnar sedan oss två ensamma. Snabbt så har jag dragit in henne i min famn och jag håller henne hårt intill mig.

Hon gråter högljutt mot min tröja och börjar försöka slå sig loss. "SLÄPP!" Skriker hon sedan och drar sig ur min famn. "GÅ!" Skriker hon. Jag sätter armarna i kors och ställer mig sedan lutad mot väggen. "GÅ! JAG VILL INTE HA NÅGOT MED DIG ATT GÖRA! TA DINA SAKER FRÅN LÄGENHETEN OCH LÅT MIG VA" Skriker hon sedan.

Orden går rakt in i hjärtat. Malins ansiktsuttryck förändras fort därefter och hennes ansikte visar inget mer än skam. "Om det är det du vill så går det bra för mig. Jag vill bara att du ska må bra. Jag skiter fullständigt hur jag mår, allt jag tänker på är dig. Du måste ha det bra annars så förlorar jag dig. Men hejdå Malin, hoppas du klarar dig jävligt bra själv eftersom du inte vill ha någonting med mig att göra. Förlåt att jag spenderar min fucking tid med dig. Jag ber så jävla mycket om ursäkt!" Ryter jag.

Sedan slänger jag upp dörren och lämnar sjukhuset lika snabbt som jag kom dit.