tjugoåtta ☼

86 6 0
                                    

Jag slår upp ögonen, men ändå ser jag ingenting. Allt är svart. Jag gnuggar mig i ögonen och sakta börjar konturer träda fram. Det är mörkt i rummet jag befinner mig i, men inte kolsvart. Jag ligger i en säng med täcket uppdraget till hakan. En molande smärta i huvudet får mig att släppa ut ett svagt gny.
Varför ligger jag här? Vad hände?
Jag minns ingenting.
Plötsligt öppnas det jag antar är dörren och ljuset som kommer in skär i ögonen. Jag kniper ihop dem och för händerna i huvudet. Sängen sjunker ner bredvid mig, alltså har någon satt sig.
"Vem?"
Ett par händer tar tag i mina vrister och för bort mina händer från mitt ansikte. Jag kisar i ett par sekumder innan jag kan urskilja Ogges ansikte. Ordet vän åkte runt i mitt huvud gång på gång. Utan att tänka mig för drämde jag till honom i ansiktet med handflatan.

17, deprimerad och kär » o.m auDonde viven las historias. Descúbrelo ahora