17, deprimerad och kär » o.m au

trettio ☼

Jag hamnar i någon sorts trans. Allt jag gör är att sitta där, helr orörlig. Jag bara stirrar och försöker ta in det som händer. Ingenting gör jag. Jag vet inget heller. Vem kysser mig? Varför? Jag vet inte om Ogge lämnade rummet eller inte. Det är såpass mörkt att jag inte kan se något. Tillslut avslutas kyssen. Jag försöker flämtandes få in luft i mina lungor. Personen mittemot mig sträcker sig lite innan den tänder en lampa. Det plötsliga ljuset bländar mig första, men sedan ser jag precis vilken person som sitter framför mig.
"Jag har ju fucking älskat dig hela jävla tiden"

Sedan kolliderar våra läppar igen. Och denna gången besvarar jag kyssen. Jag kan inte låta bli att le. För nu vet jag sanningen. Framför mig sitter min Ogge. Jag fick honom tillslut. För redan från första början visste jag att han var den rätta.

Jag älskar ju honom så otroligt mycket.

☼
Bara epilogen och 1 kap kvar efter detta!
Tack till alla som läst ❤️