En Mördare Som Pappa

Hjälten Utan Namn

Va?! Vad frågade han? Frågar man verkligen så? Det kändes lite respektlöst, eller? Aja...
>> Ehm... Jag... Jag... << Plötsligt kände jag den där pirriga känslan i magen, när jag kollade upp på honom. Det var bara för en person tidigare som jag känt det för, Sebbe. Varje gång som jag tänkte hans namn blev jag helt varm i hela kroppen, men inte längre. Jag brydde mig inte om honom längre, och han verkade ju inte bry sig om mig. >> Får jag bara fråga en sak << Frågade han som nu hjälpt mig upp på fötter. >> Nej, jag menar ja, kanske, ah! Ja, ja, fråga på du...? << Han log brett åt mig, och jag kände återigen fjärilarna i magen. Jag kunde ju knappt prata! >> Vad heter du? << Vad skulle jag svara på en sån komplicerad fråga?! Vänta, han frågade ju bara vad jag hette... >> Natalie Sund, fast du kan kalla mig Nea om du vill! Mina vänner brukar göra det. << Han höjde ena ögonbrynet, jag kanske inte skulle ha sagt det sista... >> Okej, Nea, vart bor du? << Vart jag bodde? Vart jag bodde?! Vad skulle han göra? Komma hem till mig?! Eller ville han bara vara artig kanske. Aa, så var det. >> Hus 5 i Kungsgården, våning 8, första dörren till vänster. << Han nickade fundersamt. Sedan tog han upp en lapp ur fickan och en penna ur den andra, och började skriva ner något. Min adress? Han räckte mig lappen och sa >> Ring mig. << Jag stelnade till. Ringa honom. På lappen stod såklart hans nummer! När jag kollade upp från lappen var han borta. Jag såg honom ingen stans... Puts väck!

När jag kom hem slog jag igen dörren med en kraftig smäll, så att mamma skulle veta att jag var hemma. Jag hörde teven stå på i vardagsrummet men ingen satt i soffan. Vattenkokaren i köket brummade högt men ingen stod på köksgolvet. Jag kollade även in på toan och i mammas sovrum, men hon verkade inte vara hemma just nu.

Jag satte mig på min nybäddade säng. Mamma kanske gått ut för att handla, eller nått sånt. Min mobil vibrerande. Jag kollade på skärmen. "Okänt nummer", stod det. Det var ju såklart, såklart... Jag hade aldrig frågat vad han hette! Killen vid klippan! Åh.. Jag svarade i alla fall.
- Hej, det är Nea.
- Hejsan, Nea.
Varför sa han inte vad han hette?!
- Ehm.. Jag glömde fråga, vad heter du?
- Kim. Du jag måste dra! Tjao!
- Nej! Vänta!
Men han hade redan lagt på, såklart. Jag hörde hur en dörr i trapphuset slängdes upp och stängdes igen, fort som attan, men tänkte väll bara att det var någon unge som skulle slänga soporna.

Efter att jag lagt till Kims nummer i kontakter så satte jag mig vid våran gemensamma dator och gick in på Aftonbladets sida. Ett nytt mord... Av Björn Sund... Pappa... Den här gången var det på en ung tjej, 15 år, min ålder, som han först hade skjutit i benet och sedan skurit med kniv, till döds. Så här löd artikeln:

Nytt mord på Backungagatan...