STJÄRNFLODEN

Kapitel 2

Spegelns trasiga skärvor reflekterade inte mig helt som jag själv såg mig.

Bilden blev förvrängd, mina blåa ögon spruckna och brunt hår i tusen bitar. Men det dög med en segelsömmerskas lön. Mamma var så tålmodig på det sättet. Hon hade under en identitet levt ett liv i lyx; stora dunfjädersbäddar, höga gulddekorerade tak, och varenda måltid var gudasänd. Hon hade aldrig berättat för mig vart hon levt det livet, men hon tyckte om att berätta om magin i minnena hon hade. I hennes sagor var jag uppväxt, nästan som om jag varit en del av dem. Sakerna hon hade sett var bortom min vildaste fantasi, mer än jag någonsin skulle kunna föreställa mig. Det gjorde mig förbryllad hur hon kunde nöja sig med livet i hamnstaden Qrida, med samma gator och samma människor. Hur kunde det inte krypa i hennes skinn att ge sig iväg?

Jag kastade vatten i ansiktet, gnuggade bort gatsmutsen och svetten som torkat på min hud. Spegelbilden visade den nya Aerwyn, hon som hade en liten bit av världen i sitt blod. Men jag kände mig inte som den flicka spegeln visade. Flickan jag såg hade de dragen jag kände igen hos mig själv -- mörka ögonbryn över varma ögon, en rund näsa som distinkt slutade ovanför den tunna överläppen. Skarpa käkben, men inte på ett avskräckande sätt. Dessa var alla drag jag kände igen i mitt eget ansikte, men flickan jag såg hade en underliggande vasshet. Hon såg ut som någon sänd från ett land långt bortifrån för att rädda prinsen i tornet. I hennes ansikte fanns en sorts vild tapperhet.

I verkligheten kände jag mig inte som något av de sakerna jag såg. Jag kände mig inte tapper, modig, eller vild. Jag kände bara rädsla krypa i magen, och den var bara precis så påtaglig så jag kunde hålla huvudet kallt medan vi förberedde min flykt.

Jag gick ut till ett vardagsrum fyllt av upprivna soffkuddar, utdragna byrålådor, och uppslängda skåpluckor. Allt hade vänts uppochner förutom packningen som låg precis intill dörren, redo att ta i en hand och fly om nödvändigt.

"Mamma?" Orden hängde i luften, och rädslan kom bubblande. Sedan kom hon ner för trappen, och slängde en blick på vardagsrummet. Hon skrattade lätt.

"Oj, Aerwyn har du sett? Vilken röra det blev." Tryckt mot bröstet höll hon något. När hon kom närmare mig sträckte hon ut det till mig. Det var en liten svart bok, med gulnade sidor och skrapmärken på framsidan, men hon höll om den så hårt med fingrarna att den måste betytt mycket för henne. Försiktigt tog jag emot den, och kände dess vikt över mina fingrar.

"Vad är det för något?" Frågade jag och såg på boken i mina händer. Den var tunn, kanske lika tjock som min tumme, och inte mycket högre än ett nystöpt stearinljus, men den var tung i mina händer.

"En present." Hon såg på mig med en värmande blick. Omsorgsfullt fortsatte hon förklara, med glitter i en blick som sa att hon var djupt inne i sina minnen. "För länge sedan, långt innan du var född, när de första människorna anlänt till Imaginara, satt jag och din far i ett annat land en oändlighet bort. Då var magi en del av naturen. Han hade precis byggt klart en flod som rann genom hela landet, förändrat landskapet. Ja, han kunde göra det. Resa berg ur havet och flytta skogar." Lade hon till när hon såg mitt ansiktsuttryck. "Då hade jag den här boken i mina händer. Jag hoppas att den kan hjälpa dig."

Jag tryckte boken mot min kropp, så som mamma hade gjort. Stjärnfloden. Av alla hennes sagor och berättelser var det den som förtrollade mig mest. Det var den som mamma pratade om minst, för när jag frågade om den kläddes hennes ansikte av lidande. Jag vet bara att min far rest dit när makten förbjudit magi för att låsa världens magi i floden och vakta den i all oändlighet. Mamma såg på mig med en sorts lycka, men sorg sken igenom. Jag kröp in under hennes arm och lutade huvudet mot hennes axel.

"Aerwyn." Hennes ton förändrades mot vad den hade varit för några minuter sedan. "Kraften i dig har vaknat. Det betyder att något har hänt med Stjärnfloden," Sedan sänkte hon rösten, och den sköljdes över av oro. "Som i sin tur betyder att något måste ha hänt med din far."

Hennes arm om min spändes, och jag kunde känna fruktan i henne. Något hade hänt med min far, mannen som min mamma spenderat större delen av sitt oändliga liv tillsammans med.

"Har du hört något från honom?" Jag frågade även fast jag kände till svaret.

"Du vet att jag inte har hört från honom på arton år. Han kan inte kontakta oss, än mindre kan vi kontakta honom."

Men jag insåg att det inte var riktigt sant. Pappa kunde visst nå oss, bultandet i mitt blod var ett tecken på det. Även fast jag aldrig träffat honom kändes det som om jag känt honom hela mitt liv -- genom mammas berättelser, och genom hennes kärlek förmedlade hon på något sätt också hans del. Mer än något undrade jag vart han var. Jag visste att han vaktade Stjärnfloden, men jag undrade hur det såg ut. Fanns det skyhöga berg och tjocka skogar, och glittrade vattnet som här på en molnfri dag? Platsen var ett förråd för hela världens magi, och det är sannolikt att omgivningen levde upp till det.

"Jag ska se om han mår bra." Viskade jag till henne, tryckt mot den vita tunikan hon bar. Hon kopplade loss mig ur sitt grepp och fäste en allvarlig blick i mina ögon.

"Vad menar du?"
"Jag tar mig till Stjärnfloden." Det fanns medlidande i hennes ögon när jag sa det. Sakta skakade hon på huvudet, och lockarna bakom öronen åkte fram.

Hon lyfte en hand och rörde mig precis vid käkbenet. Läpparna blev till ett tunt streck, och hon snörvlade innan hon svarade.

"Hjärtat, jag är rädd att det inte går."

"Varför?"

"Du behöver ett skepp för att nå dit, och vi har inte råd att hyra en besättning som kan ta dig över havet. Dessutom vet inte ens jag vart det ligger. Din far har gömt den väldigt väl, så ingen någonsin skulle kunna hitta den."

Men jag kände det i mig. Jag behövde ingen skattkarta, bara följa kallet av kraft som kom från andra sidan havet.

AUTHOR'S NOTE

Hej, Astrid här! Jag är väldigt tacksam för varje person som vill ta del av och läsa om Stjärnfloden. Jag hoppas du vill läsa vidare, för den här boken kommer nog bli den bästa jag skrivit hittills. 

Ha en jättebra dag, och ett extra tack för röst/kommentar!