Är det verkligen sant?

Sjukhuset

Från förra delen: Så jag när jag kom hem så satte jag mig och åt men då fick jag ett sms från Marcus.

(Mollys perspektiv)

Marcus- Du måste komma fort, vi behöver hjälp
Klockan var 20.32 men dom behövde hjälp så jag måste skynda mig dit.
Så jag tog på mina skor och jacka.
Vart ska du??? Frågade min mamma
Till Marcus och Martinus, sa jag och det var det ända jag hann säga så jag sprang ut och började springa mot deras hus.

(Marcus Perspektiv)
Vi var hemma själva för våra föräldrar är ute med några kompisar.
Jag och Martinus satt och kollade på film så Martinus skulle gå till köket och hämta choklad och jag satt kvar och fortsatte kollade på filmen men efter typ 5 minuter så hörde jag något som ramlade typ så jag gick till köket och såg Martinus ligga ner på marken och han hade svimmat och jag kunde inte väcka han så jag var tvungen att skriva till Molly.

(Mollys Perspektiv)
Jag kom fram till huset och plingade på och Marcus kom och öppnade.

Vad är det som har hänt?!?! Frågade jag i panik

Kom, säger Marcus

Jag följde med Marcus till köket och där låg Martinus, och han hade svimmat.
Jag satte mig ner bredvid han.

Martinus??? Sa jag och hade tårar i hela ögonen
Marcus kan du ringa ambulans? Frågade jag
Marcus tog upp sin mobil och ringde ambulansen och jag satt bredvid Martinus och höll i hans hand och grät.
Efter 10 minuter så kommer ambulansen, och dom tar med Martinus in till sjukhuset men jag och Marcus fick inte följa med.

Vi såg hur ambulansen åkte iväg och jag började gråta ännu mer.
Det kommer bli bra, säger Marcus och kramade mig

Jag kände mig trygg hos Marcus men jag ville följa med Martinus för jag ville se han, jag ville se om han var okej.
Jag orkade inte gå hem så jag smsade mamma och frågade om jag kunde sova där och hon sa att det är okej.
Jag grät fortfarande jättemycket och kramade Marcus.

Deras föräldrar var på sjukhuset med Martinus och jag och Marcus var kvar hemma hos dom.
Jag kunde inte sluta gråta för jag visste inte vad jag skulle göra utan Martinus.

Han kommer bli okej, sa Marcus igen och kramade mig.
(Marcus perspektiv)
Jag satt bara där och kramade Molly, jag sa till henne att Martinus skulle bli okej, men jag visste inte ens om han skulle bli okej men jag hoppades verkligen att han skulle bli okej.
Efter en stund var vi båda ganska trötta så jag gick och la mig i mitt rum och jag lät Molly sova här inne också.
När vi skulle sova så ringde min mobil, och jag kollade och det var från pappa.

Hej, svarade jag
Hej, Vi är på sjukhuset nu och vi har pratat med doktorn. Sa min pappa
Kommer Martinus klara sig? Frågade jag
/Förlåt för en ganska kort del men hoppas att ni gillade den, nästa del kommer imorgon💗💗