Är det verkligen sant?

Kommer han bli okej?

Från förra delen: Hej, svarade jag

Hej, Vi är på sjukhuset nu och vi har pratat med doktorn. Sa min pappa

Kommer Martinus klara sig? Frågade jag

(Fortfarande Marcus Perspektiv)

Vi måste prata med doktorn igen så jag ringer dig snart, sa min pappa och la på

Vem var det? frågade molly

Det var pappa, sa jag

Kommer Martinus klara sig?? sa Molly

Jag vet inte, han var tvungen att gå, sa jag

Men han klarar sig nog, sa jag och kramade Molly

Efter ett tag så somnade vi, men efter några timmar så vaknade vi ha nån kom hem, så vi gick till dörren och där var min pappa.

Vill ni följa med till sjukhuset? frågade han

Ja det vill vi, sa jag

Så vi gick ut till bilen och började åka mot sjukhuset, klockan var typ 7 på morgonen.

När vi kom till sjukhuset så gick pappa in först eftersom han visste vägen, så vi gick genom den långa korridoren och sen kom vi fram till rum 9 och där inne var Martinus.

(Mollys perspektiv)

Vi gick genom sjukhusets korridorer tills vi kom fram dit Martinus var.

Vi gick in på rummet och där var Martinus, han låg och sov, jag satte mig bredvid hans säng och bara kollade på han, han var så gullig när han sov.

Marcus kom också och satte sig bredvid.

Kommer han bli okej? frågade Marcus

Ja, svarade hans pappa

Jag och Marcus kollade på varandra och log.

Efter nån timme så vaknade Martinus

(Martinus Perspektiv)

Jag vaknade och bredvid mig sitter Molly och Marcus, Jag reser mig lite och kramar Molly och Marcus.

Hur mår du? frågade Molly

Ganska bra, svarade jag

Man såg hur hon började le ännu mer.

Men vad var det som hände? frågade Marcus

Jag kollade ut genom fönstret och där stog nån, jag såg inte vem det var men jag blev så rädd så att jag råkade ramla och slog i huvudet i bordet, sa jag

Vänta så nån stog utanför vårt fönster?? sa Marcus oroligt

Ja, svarade jag

Men vem kan det ha varit, sa Marcus

Det känns som något som Lisa skulle kunna göra, sa Molly

Men varför skulle hon ens stå utanför vårt fönster på kvällen? frågade jag

Vet inte men hon verkar ju inte gilla oss så hon kanske ville skrämma er, sa Molly

Några timmar senare så åkte vi hem från sjukhuset och Molly gick hem till sig och jag och Marcus var hos oss.

Jag försökte komma på vem det var som hade stått utanför vårt fönster, men jag kunde inte komma ihåg hur personens ansikte såg ut, men det känns som att jag har träffat den personen förut men jag kan verkligen inte komma på vem det är.

Jag tog upp min mobil och smsade Molly.

Jag- Hej, jag har försökt komma på vem det var som stog utan för fönstret men jag kan inte komma på det.

Molly- kommer du ihåg något av det?

Jag- ja, det känns som att jag har sett den personen förut.

Molly- okej men du kanske kommer på det sen, men jag är jätteglad över att du mår bra för jag kan inte leva utan dig💜

Jag- Tack för att du hjälpte mig igår, älskar dig så mycket❤️

(Mollys perspektiv)

Klockan var ganska mycket nu så jag tänkte bara äta något och sen sova typ men då fick jag ett sms av Lisa.

Lisa- Förlåt

Det ända som stog på smset var förlåt, men vad menar hon med det.

Jag- för vad?

Lisa- Det jag gjorde mot dig, det är ju klart att du ska få vara med Marcus och Martinus, jag kanske bara är avundsjuk men jag vet inte men förlåt iallafall.

Jag- jaha men det är okej tror jag

Jag satte mig i min säng och smsade Marcus

Jag- Hej, Lisa smsade mig nyss och skrev förlåt för att hon hade undrat varför jag bara var med er hela tiden och hon skrev att hon kanske var avundsjuk, men varför skulle hon ens vara avundsjuk över det? Hon var ju också med oss men sen lämnade hon oss.

Marcus- Hon kan ju fortfarande vara vän med oss, det är ju inte så att bara för att jag och hon inte är tillsammans så kan hon inte vara vän med oss.

Jag- Ja jag vet men hon vill ju typ inte vara vän med mig.

Marcus- Nej jag vet, jag förstår inte riktigt vad hon vill egentligen.

Jag- Men jag ska sova nu så Godnatt🌸

Marcus- Godnatt🌸

/Förlåt för en kort det❤️