Från förra delen: Men varför skulle han ens gilla hans brors tjej? säger Molly och håller min hand
(Martinus Perspektiv)
Vet inte, säger jag och kollar ner i marken
Snälla sluta vara ledsen nu, jag älskar dig, säger Molly och kysser mig och sen går hon ut ur rummet
Jag reser mig och kollar ut genom fönstret och där ute ser jag Molly och Marcus som spelar fotboll
Dom har alltid så kul när dom är med varandra, men varför gillar inte Molly mig lika mycket längre, jag vet ju att hon säger det men jag vet inte ens om jag kan lita på det.
Just nu känns det som att jag inte orkar göra något, allt är bara skit just nu, min bror gillar min tjej och hon gillar typ han också känns det som.
Jag lägger mig ner i min säng och försöker att sova även fast klockan bara är 13:48 så orkar jag inte vara vaken just nu
(Mollys Perspektiv)
Bra spelat, säger jag och går fram och ger Marcus en kram
Detsamma, säger Marcus
Vet du vart Martinus gick? för jag har inte sett han på ett tag, säger jag
Nej, vi kan gå upp till han och kolla, säger Marcus
Vi går upp för trappan och sen knackar vi på hans dörr och väntar på ett svar, men ingen svarar så vi testar att knacka igen men inget händer då heller så Marcus öppnar dörren och det första jag ser är en blodfläck som är på golvet och bredvid den så ligger en kniv och på Martinus arm så är det blod som rinner, men han har svimmat..
MARCUS VI MÅSTE RINGA AMBULANSEN, skriker jag och springer fram till Martinus
Marcus tar upp sin mobil och ringer ambulansen och förklarar vad som har hänt och vart dom ska hämta oss.
-10 minuter senare-
Ambulansen kommer fram och springer upp till Martinus rum och bär ner honom
Kan vi följa med? säger jag
Ja såklart, hoppa in i bilen, säger dom och jag och Marcus skyndar oss in i bilen och jag sätter mig bredvid Martinus och håller hans hand medan vi åker.
När vi kom fram till sjukhuset så gick dom in med Martinus först och jag och Marcus gick och satte oss i ett väntrum medan han ringde hans pappa och skulle berätta vad som hade hänt.
Jag satt bara där på stolen och väntade på att en läkare skulle komma och säga något om vad som har hänt med Martinus.
-1 timme senare-
Jag började bli mer och mer orolig men precis då så kommer det en läkare och sätter sig vid oss.
Martinus har förlorat mycket blod men han kommer klara sig, säger läkaren
Jag blev så glad över att höra dom orden så jag fick världens största leende på läpparna
Kan vi få träffa honom? säger jag
Ja, följ med, säger läkaren och reser sig upp och börjar gå mot rummet som han är i
Vi följer efter och sen går vi in i rummet där Martinus är, och där ligger han, med ett bandage runt armen, jag ler mot han och går fram till han och sätter mig bredvid han
Hej, säger jag tyst och kollar in i hans vackra ögon
Hej, säger han och reser sig upp lite och ger mig en kram
Marcus kommer fram och kramar Martinus och sen sätter han sig vid oss.
Varför gjorde du det? säger jag oroligt och kollar på Martinus arm
För att... säger Martinus
Varför? säger Marcus
För att jag trodde att ni gillade varandra, säger Martinus lågt
Men du, jag har sagt så många gånger att jag älskar dig och att du är den ända för mig ellerhur? säger jag
Ja men..säger Martinus
Och jag skulle aldrig ta din tjej, säger Marcus
Det viktigaste är att du är okej och att du vet att vi älskar dig, säger jag
Jag är okej, och jag älskar er också, säger Martinus och ett leende sprids över hans läppar
Efter ett tag så kom deras pappa in och frågade Martinus vad som hade hänt
Marcus och deras pappa gick ut och pratade om något och jag stannade vid Martinus
Du är så fin, säger jag och kollar på han
Inte finare än dig, säger Martinus
Men du är ju finast i världen, säger jag
Ska du säga, säger Martinus och tar tag i min hand
Hur länge måste du vara kvar här? säger jag och kollar på Martinus med en orolig blick
Tills imorgon, säger han
Men kan inte jag sova här då? för jag vill liksom inte lämna dig här, säger jag
Såklart du kan, säger Martinus och reser sitt huvud och kysser mig
Det kommer in en läkare och frågar hur Martinus mår och kollar så att han är okej.
Ursäkta, tror du att jag skulle kunna sova här? säger jag
Jadå, det fixar vi, säger läkaren och sen går hon ut
Och då kommer Marcus och deras pappa in
Vi hörde att du skulle sova här Molly men vi måste åka hem för det börjar bli sent, säger Marcus
Aa gör det, säger jag och går fram till Marcus och säger hejdå och ger han en kram
Hoppas att du mår bättre snart, säger Marcus och ger Martinus en kram
/Kort del men hoppas att det är okej ändå, men jag har mycket annat att göra om ni förstår det så förlåt att det inte blir så långa delar eller att dom kommer så ofta men hoppas verkligen nu förstår, ni är bäst💗
VOCÊ ESTÁ LENDO
Är det verkligen sant?
FanficHej, jag heter Molly och jag är 14 år. Jag bor i Sverige och lever ett bra liv, men efter ett tag så ändras allt..