Från förra delen: Jaha, säger Martinus och sen lägger han sin arm runt mig och vi fortsätter att kolla på filmen men efter ett tag så somnar jag i Martinus famn.
(Mollys perspektiv)
Jag vaknade och slog upp ögonen och framför mig så låg världens finaste person och sov, Martinus.
Jag la mig närmare han och känner hur lycklig jag är över att ha Martinus här.
Godmorgon, hör jag hur Martinus viskar
Godmorgon, säger jag och kysser han
Jag tar upp min mobil och går in och kollar på sociala medier ett tag innan vi skulle gå upp.
-30 minuter senare-
Vi hade gått upp och fixat oss och gjort frukost så vi går och knackar på Marcus dörr.
Vem är det? säger Marcus med en trött röst
Det är bara vi, säger Martinus
Vad vill ni?? säger Marcus
Vi har fixat frukost, säger jag
Vi går ner till köket och väntar på att Marcus ska komma och efter några minuter så kommer han och sätter sig mittemot mig.
Har du sovit gott? säger jag och kollar på Marcus
Mm, säger Marcus
Vad ska vi göra sen? frågade Martinus
Vet inte, sa Martinus
När vi hade ätit klart så plockade vi undan allt.
Vänta vi kommer snart, sa Marcus och dom gick upp till Marcus rum
När jag skulle gå upp till Martinus rum och vänta så gick jag förbi Marcus rum och hörde dom prata.
Men har du inte berättat att vi ska åka bort imorgon?? frågade Marcus
Nej, men jag ska, sa Martinus
Det var allt jag hörde medan jag gick förbi men jag vågade inte stanna och lyssna så jag gick in till Martinus rum och undrade varför Martinus inte hade sagt att dom skulle åka nånstans.
Efter ett tag så hörde jag hur dörren öppnades och jag trodde såklart att det var Martinus så jag kollade upp men det var Marcus som stod där.
Heej, sa jag
Hej, sa Marcus och satte sig bredvid mig.
Asså vi ska åka till LA imorgon, i två veckor, sa Marcus
Ska ni? sa jag
Ja, sa Marcus
Jag bara satt där, jag visste inte ens vad jag skulle säga, hur ska jag kunna klara mig utan dom i två veckor utan att kunna träffa dom.
Jag kommer sakna er, säger jag och kramar Marcus och känner hur det rinner ner en tår från min kind.
Jag kommer sakna dig jättemycket, säger Marcus och kramar mig
Vart är Martinus? säger jag och släpper kramen
Nere i köket tror jag, säger Marcus
Jag reser mig upp och går ner till köket och där sitter Martinus.
Jag kommer sakna dig otroligt mycket, säger jag
Martinus ställer sig upp och kramar mig
Jag kommer sakna dig mer än allt, säger Martinus
När går ert plan imorgon? säger jag
05.30 så vi ska åka härifrån 03.00, säger Martinus
Jag kommer hit och säger hejdå då, säger jag
Men du kan ju inte komma hit tre på natten? tänk om något händer med dig? säger Martinus
Jag bryr mig inte, jag måste ju säga hejdå till er, säger jag
Du är bäst, säger Martinus och kysser mig
Men du är bättre, säger jag
Efter det så var dom tvungna att packa så jag tänkte gå hem så att jag inte skulle störa dom.
Jag sa hejdå och kramade dom och sen gick jag hem.
-klockan 02.40-
Mitt alarm hade väckt mig och först undrade jag varför jag hade det på men sen kom jag på, jag måste skynda mig till Marcus och Martinus så att dom inte hinner åka, för jag har inte hunnit säga hejdå till dom.
Jag skyndade mig och bytte om och sen smög jag ut ur huset och sen började jag springa mot deras hus och när jag nästan är framme så ser jag Martinus.
Jag fortsätter att springa mot han och sen kastar jag mig i hans famn, och bara kramar han.
Heej, säger Martinus
Hejj, säger jag
Marcus kom också ut och sen kom deras pappa kjell-erik ut också.
Jag släppte Martinus och gick och kramade Marcus.
Hoppas ni har det jättekul, säger jag
Hoppas du har det kul också, säger Marcus
Jag kramar Marcus en sista gång innan han sätter sig i bilen.
Jag går till Martinus igen och kramar han.
Jag kommer sakna dig, säger jag
Och jag dig, säger Martinus
Hejdå, säger Martinus och kysser mig
Hejdå, säger jag och det börjar rinna tårar ner för mina kinder
Gråt inte, säger Martinus och torkar bort mina tårar
Men jag vill inte lämna dig, säger jag
Vi ses snart okej? säger Martinus
Jag älskar dig, säger jag
Och jag älskar dig mer än allt annat, säger Martinus
Han sätter sig i bilen och stänger dörren, jag känner hur det börjar rinna fler och fler tårar ner för mina kinder och sen vinkar både Marcus och Martinus till mig när dom åker iväg och jag vinkar tillbaka, och sen såg jag inte deras bil mer.
Jag började gå hem och det bara rann tårar ner för mina kinder och jag kunde inte stoppa det.
Jag gick in på instagram och la ut en bild.
"Att säga hejdå till dom här underbara killarna var svårt, väldigt svårt."
/Hoppas ni gillade den här delen💞
YOU ARE READING
Är det verkligen sant?
FanfictionHej, jag heter Molly och jag är 14 år. Jag bor i Sverige och lever ett bra liv, men efter ett tag så ändras allt..