Är det verkligen sant?

34

Från förra delen: "Att säga hejdå till dom här underbara killarna var svårt, väldigt svårt."

-Framme i LA-

(Marcus perspektiv)

Vi hade precis kommit fram till hotellet där vi skulle bo, jag kastade mig i sängen och precis då hörde jag att min mobil plingade till.

Jag tog upp min mobil och såg att jag hade fått ett sms från "Molly💫💜" så jag gick in på min mobil och läste smset.

Molly💫💜 - Heej, hoppas ni har det jättebra i LA, saknar er väldigt mycket😔💜

Jag - Hejj, vi har det bra, saknar dig också😔💜

Molly💫💜 - Vad ska ni göra idag då?🌸

Jag - Vet inte riktigt, Martinus vill inte göra så mycket, han bara ligger i hans säng och han vill bara att du ska vara här

Molly💫💜 - Men åhh, önskar verkligen att jag kunde komma till er😔

Jag la ner min mobil och kollade på Martinus och han låg bara där och höll på med sin mobil.

Ska vi göra något eller? frågade jag

Okej då, säger Martinus

(Mollys perspektiv)

Jag saknar dom så sjukt mycket, jag önskar att jag kunde åka till LA på något sätt men det går inte så jag får helt enkelt vänta i två veckor innan jag får träffa dom igen.

Jag tog upp min mobil och ringde Martinus.

Jag - Heeej

Martinus - heej, hur mår du?

Jag - helt ok, hur mår du?

Martinus - är ganska trött men annars mår jag bra, har något hänt?

Jag - Jag saknar dig

Martinus - Och jag saknar dig också

Jag - Vad ska ni göra idag?

Martinus - vet inte riktigt, inget speciellt tror jag, men Marcus vill göra något nu så jag måste lägga på

Jag - Ha så kul, älskar dig mest av allt

-2 veckor senare-

Idag skulle Marcus och Martinus komma tillbaka till Norge igen och jag har pratat med dom varje dag men inte så mycket för dom har haft saker att göra.

Jag vaknade för ungefär 30 minuter sen och jag hade fixat mig och bytt om till andra kläder och nu skulle jag gå ner och äta frukost.

Godmorgon, sa jag till mamma och pappa

Godmorgon, sa mamma

Ehm kan ni skjutsa mig till flygplatsen sen för Marcus och Martinus kommer hem idag, sa jag

Nej, vi har andra saker att göra, du kan ju träffa dom när dom kommer hit? sa pappa

Men asså jag har inte träffat dom på två veckor och nu ska jag inte ens få träffa dom när dom kommer hem?! sa jag med en irriterad röst

Men du kan ju träffa dom när dom kommer hit!! sa mamma

Det vet jag väll men jag vill ju träffa dom så fort som jag kan, ni förstår ju ingenting, sa jag med en arg röst

Men vi kan inte skjutsa dig idag, sa pappa igen

Jag gick upp på mitt rum, stängde dörren hårt och kastade mig på min säng.

Jag hörde hur min mobil vibrerade och såg att jag hade fått ett sms från "Lisa❤️"

Lisa❤️ - Heej, hur mår du?

Jag - Hejj, helt ok men är väldigt sur på mamma och pappa, men hur mår du?

Lisa - Jag mår bra, varför är du sur på dom?

Jag - För att dom inte vill skjutsa mig till flygplatsen när Marcus och Martinus kommer hem idag.

Lisa -Men vi kanske kan skjutsa dig? ska jag fråga mina föräldrar?

Jag- Åhh kan ni det? det skulle vara jättesnällt om ni ville göra det

Efter några minuter fick jag ett svar från Lisa.

Lisa - Jag frågade pappa och han sa att vi ändå skulle och handla idag så då kunde vi skjutsa dig också!!

Jag -Åhhhh tack ni är bäst!!❤️

-Några timmar senare-

Jag hade fått ett sms från Lisa och dom var utanför mitt hus nu så jag gick ner och tog på mina skor och sen gick jag ut utan att säga något till mamma och pappa för jag orkade inte prata med dom.

Heeej, säger jag när jag öppnar bildörren

Heej, säger Lisa och ger mig en kram när jag kommer in

Tack så sjukt mycket för att ni ville skjutsa mig, sa jag

Det gör vi gärna, sa Lisas pappa

-30 minuter senare-

Tack för skjutsen, sa jag och gick ut ur bilen och sen gick jag in på flygplatsen och väntade på att Marcus och Martinus flyg skulle komma och det skulle komma om 2 minuter så dom borde komma snart.

Jag satt och väntade på att dom skulle komma och sen en bit ifrån mig ser jag hur dom kommer ut från en dörr.

Jag reser mig upp och springer mot Martinus, när han ser mig så börjar han gå snabbt mot mig och sen omfamnar han mig i en kram.

Hej, säger jag lågt

Hej, säger Martinus

Jag släpper kramen och kysser han

Jag har saknat dig så mycket, säger jag och kramar han igen

Och jag har saknat dig mer, säger Martinus och placerar en fjäderlätt kyss på min panna

Jag släpper kramen och när jag ser Marcus så kastar jag mig i hans famn.

Heeej, säger Marcus med en glad röst

Heeej, säger jag med en ännu gladare röst

Jag har saknat dig enormt mycket, säger Marcus

Jag har saknat dig också, säger jag

Vi gick ut från flygplatsen, Martinus tog tag i min hand och vi gick ut till deras bil.

Och när vi hade åkt 5 minuter så somnade Martinus på min axel, och jag bara kollade på han, så söt han är, han är så underbar.

/Hoppas ni gillade den här delen❤️