Välkommen till verkligheten

1

Jag var påväg till skolan. Jag tittade ner på mina tygskor och fortsatte gå på grusvägen. Regnet bildade små pölar här och där. I huvudet snurrade tusen tankar. Jag fortsatte titta ner på mina tygskor. Plötsligt gick jag in i något. Jag tittade upp och fick syn på Karin. Hon harklade sig och fick fram ett enda ord. Kvarsittning. Då fick jag några blickar ricktat mot mig. Jag log ett tillgjort leende och vinkade lite. Folk fortsatte gå vart dom skulle, prata med varandra, slammra i skåp och sånt. Hur länge? Frågade jag Karin tyst.
- jag ska fråga rektorn vad han tycker, sa hon och vände på klacken. Jag suckade och satte mig ner på en bänk. Skönt att jag slipper lektioner med henne i alla fall. En kort stund senare kom hon tillbaka med rektorn.
- så, vad var det som hände?
- jag råkade gå in i henne, sa jag
Karin vände sig mot mig i en arg blick och satte ett finger för munnen. Sedan log hon mot rektorn och sa:
- nejdå, hon försöker bara komma undan. Jag såg henne stå och klippa sönder skolans böcker.
Rektorn stirrade på mig ett långt tag och sa: ursäkta, kan jag och Simone få prata enskilt?
Hon tog några steg bakåt.
- jag lovar, jag klippte inte sönder några böcker.
Jag plockade upp ett antal hela och blanka böcker ur min ryggsäck och visade rektorn. Rektorn nickade och sa: jag tror dig. Man kan inte lita på Karin. Det kan man med dig.
Jag log och tackade rektorn. Jag började gå mot lektionen. Bakom mig hörde jag dom prata. Jag fnittrade lite när jag hörde vad dom sa.
- så, hur blev det med kvarsittningen, sa Karin
- Ingen alls. Hon har faktiskt inte klippt sönder några böcker.
Jag vände mig om och rektorn började gå mot sitt kontor. Man såg att hon blev röd i ansiktet. Sedan gick hon besviket därifrån. Hon har alltid havt något emot mig. När jag kom in såg inte Ronald lika glad ut som han brukar. Jag gick fram till kateden och frågade vad som hade hänt.
- vår rektor ska gå i pension. Han kommer sluta jobba här.
Mitt leende sjönk ihop. Jag kände hur läpparna blev torra och ögonen blanka. Jag stod helt stilla en lång stund. Sedan sprang jag ut ur klassrummet och smällde igen dörren.

Det var det lilla korta kapitlet. Ni får gärna kommentera om ni tycker om boken än så länge. Och om ni vill ha längre eller kortare kapitel. Hoppas i alla fall att ni gillade den så ses vi snart igen.❤️