Kapitel 3

380 3 5
                                    

Sista lektionen var avklarad och jag var påväg mot mitt skåp med böckerna jag fick till matten men när jag kom dit stod Jackson där, lutad mot mitt skåp.

- Vad nu då, frågade jag honom med en dryg ton på rösten.

- Lugn prinsessan, jag väntar bara på dig så vi kan åka hem.

Jag kollade konstigt på honom samtidigt som jag gjorde en gest att han skulle flytta på sig, som han gjorde.

- Vi åker hem i min bil, sa han sedan.

- Pfft, du tror, svarade jag då.

- Nej, jag vet, sa han då och jag gav honom en bitchblick innan jag slog igen skåpet och gick mot utgången.

Jag hörde en suck bakom mig och vände på huvudet för att ge honom en lekfull blick och fick se att han sprang mot mig.

- Säkert att du inte vill åka i min bil, frågar han när han kommit fram bredvid mig.

Jag gav honom en seriös blick.

- Ja, jag går hellre hem än att åka i samma bil som dig.

- Vad säger du nu då? sa han när vi kommit ut på parkeringen och trycker på bilnyckeln så att en bil låses upp.

Han gick och satte sig i förarsätet med ett leende medan jag stod och stirrade på bilen med en förvånad min.

- Nej, svarade jag då igen och började gå åt det hållet jag trodde huset låg åt.

Han körde fram med bilen bredvid mig där jag gick på trottoaren och rullade ner rutan.

- Vet du ens vart vi bor? sa han sedan med en retsam blick.

- Ja, såklart, ljög jag då.

- Säkert, för vi bor åt andra hållet, svarade han skrattandes.

- Det vet jag väl, ville bara se ifall du visste det, svarade jag då och himlade med ögonen innan jag började gå åt det andra håller.

Han körde fram bredvid mig igen med rutan nere.

- Kom igen, sluta vara så dryg och sätt dig i bilen.

- Make me, sa jag och ryckte på ena ögonbrynet.

- Jag har choklad i baksätet, sa han och vickade på båda ögonbrynen.

- Vilken? svarade jag med höjda ögonbryn.

- Marabou Japp-choklad.

- Aa... jag kan väl åka med en bit då.

Han stannade bilen med ett leende och jag satte mig i passagerarsätet.

- Hur kommer de sig att du har choklad i bilen, frågade jag honom när jag tagit en rad.

- För tjejerna, sa han och ryckte på axlarna.

Jag kollade på honom med höjda ögonbryn och skakade sedan på huvudet.

- Nejdå, det är min och en gammal kompis favorit, sa han med en orörd min och blicken på vägen.

Jag nickade och fortsatte med att äta chokladen.

Vi kom hem efter ungefär 5 min och jag gick direkt in i köket för att ta lite mat.

- Är du seriös nu, frågade Jackson skrattandes.

- Jag blir inte mätt av lite choklad, sa jag och kollade på honom som om han vore sjuk.

- Du åt en hel chokladkaka? Vadå lite choklad, sa han skrattandes igen.

Jag himlade åt honom, han kommer aldrig förstå.

När jag stod och kollade på vad som fanns i kylskåpet kände jag en varm kropp som trycktes mot mig och en varm andedräkt vid halsen som gjorde att nackhåren reste sig. Jag böjde bak huvudet och han lämnade fjäderlätta kyssar längs halsen, jag stängde kylskåpsdörren och vände mig sedan om med händerna mot hans bröst. Mitt ansikte närmade sig långsamt hans så vi nästan var kind mot kind.

- Du får försöka lite hårdare än så, viskade jag sedan i hans öra och puttade bort honom innan jag gick raka vägen mot vårt rum utan att vända blicken tillbaka mot honom.

Nu stod jag i garderoben och la mina kläder på sin plats, när jag var klar gick jag ut till rummet och såg Jackson ligga på sängen med min mobil!?

- Vafan gör du med min mobil, frågade jag ganska irriterat.

- Vadå din mobil? Det är min mobil, sa han och kollade på mig med stora ögon.

- Vems mobil är det här då, frågade jag och tog upp en mobil som låg bredvid hans armbåge.

- Jag har två telefoner, har inte du det eller?

- Vilken idiot har två telefoner?

- Jag, duh.

Jag gav honom en fundersam blick.

- Eller nej vänta, jag är ingen idiot men jag har två telefoner.

Jag skrattade och ryckte min telefon ur hans händer innan jag gick och la mig på min säng.

Just friends, he said (svenska)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora