Just friends, he said (svenska)

Kapitel 9

Ambulansen kom efter en liten stund och nu sitter vi i väntrummet på att få något svar. Det tickande ljudet från klockan på väggen ekar genom rummet tillsammans med röster, papper och alla andra ljud man brukar höra på sjukhus, men det enda jag hörde var den där förbannade klockan. Plötsligt väckte någon min uppmärksamhet så jag vände blicken ditåt, en man med vit rock stod framför oss med några papper i sina händer.

- Ja, hon mår bra men vi skulle vilja att hon sover här i natt för säkerhetsskull, sa han till Adam som nickade till svars.

- Får vi träffa henne, frågade han sedan och man såg hur orolig han var.

- Visst, men bara i femton minuter, sen måste hon få vila, sa han och började leda oss till rummet hon låg i.

Alla följde efter mannen utan att säga ett ord, när vi gått en bit svänger han in till en liten hall och ställer sig vid en dörr på högra sidan. Försiktigt öppnar han dörren och kikar in innan han vänder sig tillbaka mot oss och nickar som ett tecken på att vi kunde gå in, så Adam gick först.

- Tjena bruden, hur mår du? säger Adam när alla kommit in och dörren har stängts.

- Bra, inget att oroa sig för, svarade hon och skrattade lätt, som fick oss alla att slappna av.

- Vet du hur rädda vi blev eller? sa jag och hon skrattade igen.

- Doktorn sa att det inte var något allvarligt, så vi behöver inte tänka på detta något mer nu. Kan ni bara försöka glömma att detta hänt, frågar hon försiktigt och kollar på oss med oro i blicken, vi byter blickar och nickar sedan mot henne.

- Visst, säger han att det inte är något får vi lita på honom, det är ändå han som är utbildad inom detta, sa Zac och vi andra instämde.

När kvarten gått sa alla hejdå och började gå ut ur byggnaden, jag gick och satte mig i Jacksons bil och vred om nycklarna så motorn startade, allt i tystnad för att jag inte visste vad jag skulle göra... eller säga. Visst, doktorn sa att det var lugnt och Nicki verkade helt normal men det är fortfarande något som känns fel.

- Sluta tänka på de nu Becca, tänk på oss i sängen istället, sa Jackson från sätet bredvid mig och gav mig en flörtig blink när jag snabbt kollade på honom.

- Vill du att jag ska spy i din bil eller? sa jag och skrattade lätt åt tanken.

- Kom igen, jag vet att du gillar synen av min kropp bar, sa han och började smeka mitt innerlår, lite närmare min privata del för varje gång.

- Och jag hade mer än gärna sett din kropp naken, under mig, över mig, vad som än funkar för dig love cake, viskade han fram och jag kunde inte hindra skrattet som flög ur mig.

- Love cake? skrattade jag fram.

- Precis, för jag hade tagit en bit av dig när som helst, var som helst, sa han och blinkade återigen åt mig när jag inte gjorde något annat än att skratta åt hur fånig han var.

- Du förstörde allt när du kallade mig det, du vet om det va, frågade jag honom med höjda ögonbryn.

- Du älskar det, konstaterade han och flinade med blicken på vägen.

- Visst, om det får dig att bli glad säger vi så, sa jag och vände blicken koncentrerat tillbaka på vägen med mungipor lätt vinklade uppåt.

Jag körde upp på uppfarten och vred om nycklarna så motorn stannade, Jacksons hand låg fortfarande kvar vid min ljumske så jag knuffade lätt till hans arm.

- Jaha? sa han och kollade på mig med höjda ögonbryn.

- Ja, svarade jag och gick sedan ur bilen.

Mina ben började gå mot dörröppningen när jag hör bildörren smällas igen och Jacksons röst.

- Ska du inte låsa bilen också? ropar han och jag vänder mig om med bilnycklarna i handen.

Jag sträcker upp handen för att visa honom att nycklarna är där och sedan trycker jag på låsknappen som får bilen att lysa och ge ifrån sig ett ljud, när det blev tyst igen vände jag mig om och gick in i huset. Snabbt sparkade jag av skorna och sprang upp för trappan till vårat rum för att ta mig en dusch, jag går in i badrummet och låser dörren innan jag drar av kläderna och slänger ner dom på golvet. Det varma vattnet träffar min nakna kropp och jag ryser till av välbehag, men i nästa sekund knackar någon på dörren till badrummet och jag öppnar lätt dom dimmiga glasdörrarna som omringar mig.

- Ja? ropar jag mot dörren.

- Öppna, jag behöver pissa, svarar Jackson och jag himlar med ögonen.

- Vi har fler toaletter, gå till någon av dem, ropar jag tillbaka.

- Men jag behöver verkligen gå nu! svarar han då och rycker i handtaget.

- Spring då, svarade jag och stängde glasdörrarna igen så jag inte kunde uppfatta vad Jackson sa.

Precis efter att jag satt på vattnet igen hör jag hur dörren öppnas så jag vänder mig snabbt om och öppnar glasdörren tillräckligt mycket för att mitt huvud skulle kunna kika fram i öppningen.

- Du gav mig inget val, sa han och ryckte på axlarna innan han ställde sig med ryggen mot mig och gjorde vad han behövde göra.

Jag stönade av frustration och stängde glasdörrarna igen. Långsamt försvann tanken om att Jackson stod någon meter från min nakna kropp och jag började slappna av men när jag hörde hur dörren låstes vände jag mig om. Kan man låsa på andra sidan också? Fast svaret var nej när jag såg Jackson komma fram bakom väggen igen, utan tröja.

- Men kan du lägga av eller? Jag försöker faktiskt duscha här, sa jag trött på att han vägrade lyssna på mig.

- Tänk om jag också vill duscha då, frågade han mig på andra sidan av glasdörrarna.

Han hade iallafall respekten kvar till att inte öppna dom.

- Då får du vänta tills jag är klar, svarade jag och började schamponera håret.

- Vi är mer miljövänliga om vi duscha tillsammans, du får tänka lite på jorden också, sa han och la handen mot glaset.

- Hellre att jorden går under än att jag duschar med dig, svarade jag honom samtidigt som jag tog tag i duschhandtaget för att skölja håret.

- Ok då, men glöm inte att jag gav dig chansen, ligg nu inte och ångra dig ikväll när du ska sova, sa han och vände sig om.

- Du kan vara lugn, det skulle aldrig i hela mitt liv hända, svarade jag och hörde hur han låste upp och gick ut ur rummet.