What if...

Mr. Hobbidobbi

"Vad är det?" frågar jag Seth.

"Vilka är dom där killarna?" frågar han.

"Fråga dom." säger jag trött.

Killarna börjar prata med varandra och jag börjar fokusera på hur jag ska ta mig härifrån. Plötsligt ser jag min chans. Att jag inte har tänkt på det! Jag börjar försiktigt lirka mig ur Seth's grepp och tar snabbt ett kliv mot dörren som är bakom oss. Dörren till ett klassrum! Jag öppnar dörren och går in.

Dock inser jag försent att det är en pågående lektion där inne. Så nu står jag i ett klassrum fyllt med elever som är ett år äldre än mig, en lärare som stirrar argt på mig och Seth, James och deras gäng utanför klassrumsdörren och stirrar in. Japp, alla stirrar på mig.

"Vem är du?" frågar läraren argt.

"Kommer du inte ihåg mig, mr..."säger jag.

"Mr. Hobbidobbi." fyller han i.

Jag börjar fnissa hysteriskt. Jag menar, vem döper sig till mr. Hobbidobbi?

"Just det, mr. Hobbidobbi. Jag är ju Sarah! Din favorit elev! Mig kommer du ju ihåg." säger jag samtidigt som jag försöker sluta att fnissa.

"Nej det gör jag inte, men jag är säker på att rektorn gärna vill träffa dig om du inte genast lämnar det här klassrummet." säger han hotfullt.

"Var det där ett hot? För jag är ganska säker på att man kan stämma någon som hotar en. Du kanske känner igen namnet Thompson? Charles Thompson är nämligen min pappa och han brukar inte uppskatta hot mot sin dotter. Så jag föreslår att du istället snällt ber mig att lämna det här klassrummet." säger jag.

Min pappa är en mycket känd åklagare som vunnit alla sina fall. Han tjänar mycket bra och alla vet vem han är. Jag vet att jag låter som en riktig bitch, men som sagt har inget gått bra idag och det sista jag behöver är ett samtal med rektorn.

"Åh, m-m-ms Thompson! Vad trevligt att ha dig här. Jag har tyvärr en lektion nu, så skulle du snälla kunna lämna mitt klassrum?" stammar han fram.

"Absolut!" svarar jag leendes.

"T-t-tack. Och det här behöver inte din pappa veta, eller hur?" frågar han försiktigt.

"Absolut inte! Tvärtom så borde jag berätta vilken trevlig människa du är! Nu ska jag inte störa mer, hejdå alla!" säger jag och går ut ur klassrummet.

Utanför står Seth och skrattar hysteriskt.

"Det där var det bästa jag har sett!" säger han när han slutat skratta.

"Men jag måste verkligen gå nu, trevligt att träffas igen Seth, hejdå ni andra."

Den här gången lyckas jag ta mig där ifrån och dagen fortlöper utan vidare problem.