"What if the things we thought was wrong, turned out to be the best"
Sarah flyttar till en ny stad. Nya människor, nya platser och nya upplevelser. Men vad händer när det gamla träffar det nya? När gamla vänner och fiender träffar de nya i Sarahs li...
Jag står mitt i ett stort vitt rum. Framför mig är en stor säng gjord för två och på min högra sida är det två stora fönster som man kan se havet från. Plötsligt öppnas dörren. Där står Dylan O'brien. Han går långsamt mot mig. När han står tillräckligt nära för han sin hand mot min kind och lägger den där. Sedan för han långsamt sitt huvud närmare mitt. Bara några centimeter till. Nu. Nu ska hans läppar nudda mina i en underbar kyss...
*pick* Men åh inte nu. Vart var jag? Just det. I en underbar kyss...
*pick* *pick* *pick* *pick* *pick*
Men vafan? Vad är det som låter? Jag inser att någon kastar sten på mitt fönster och går dit.
"Vad vill du?" säger jag efter att jag öppnat fönstret.
"Kom ut, vi har tråkigt!" säger en röst jag känner igen allt för väl, James.
"Vilka vi?" väser jag.
"Ehh, jag och mina kompisar." säger James med ett flin.
"Nej." svarar jag surt.
"Då kommer vi upp och hämtar dig då." säger Seth ned en retsam röst. Har de blivit bästa kompisar nu eller? Vart jag än går ser jag Seth och James med deras gäng.
Jag svarar inte Seth, utan stänger helt enkelt mitt fönster. Sedan går jag och lägger mig i min säng igen. Det bästa med att sova måste nog vara att man kan glömma bort allt, även om det bara är för en kort stund. Men den korta stunden kan betyda mycket. För mig är min sömn helig. Därför kan ni kanske förstå att jag blir riktigt arg när jag hör hur någon, eller några, dunsar in genom mitt fönster, sliter av mig mitt täcke och börjar prata med mig.
"VAD VILL NI?! JAG SOVER ÄR NI BLINDA ELLER?!?!?!" skriker jag, för nu har jag fått nog.
Jag är väldigt nöjd med mig själv, då alla stirrar chockat på mig. Jag blir dock lite mindre nöjd när min dörr öppnas och pappa kommer in i rummet.
"Vad gör du gumman?" säger pappa sömnigt. Sedan tittar han runt i rummet och ser 2 tonårskillar stå där med rädda ansiktsuttryck. "Hej Seth, och ni andra. Vad gör ni här om jag får fråga?"
"Eh, hej Charles! Vi skulle bara..." börjar Seth. Men han hinner inte säga klart meningen innan jag avbryter.
"Pappa! De försöker kidnappa mig! Din underbara, vackra och roliga dotter!" säger jag.
"Kidnappa dig? Vad pratar hon om Seth?" frågar pappa förvirrat.
"Jo, du förstår, vi hade tråkigt och då kom vi på att Sarah är hemma. Så vi gick hit för att få med oss henne ut. Jag ber om ursäkt och förstår om du vill att vi ska gå." säger Seth.
En normal pappa skulle i detta fall bli arg och genast be killarna att gå. Sedan skulle han skälla ut sin dotter, eller iallafall säga till henne. Så det är vad jag förväntar mig att även min pappa ska göra. Dock glömmer jag alltid att pappa inte är normal. Istället säger han:
"Jaha. Då förstår jag. Ja, ni kan absolut ta med er Sarah. Bara hon får sova hos någon av er, så att hon inte stör oss mitt i natten igen. Och snälla, var lite tysta när ni går ut, och använd bakdörren nästa gång. Den är nästan alltid öppen. Godnatt nu, vi ses Sarah"
"Men pappa..." är allt jag hinner säga innan pappa stänger dörren.
"Jag diggar din pappa, Sarah." säger James med ett flin.
"Kul. Jag kommer då, bara jag får klä på mig mina kläder först." Jag reser mig ur sängen och ska precis börja byta om när jag inser att alla står kvar. "Men, kan ni vänta utanför eller? Jag ska byta om. Herregud" säger jag. Genast går alla ut.
Sarahs outfit -
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Tänkte prova något nytt, så här får ni Seths pov (point of view). Jag är inte en kille, så jag vet inte riktigt hur killar tänket i alla situationer. Men det kan väl inte vara jätte olikt från hur en tjej tänker, eller? Aja, jag provar.
Seths pov -
När Sarah kommer ut kan jag inte sluta titta på henne. Hon är så vacker. Jag vet att alla killarna tycker detsamma, speciellt James. Han gillar Sarah väldigt mycket, vilket jag kan förstå. Men hon är min. Så är det bara. Jag delar inte med mig av det som tillhör mig.
"Sååå, vad ska vi göra?" frågar Sarah med sin vackra röst.
"Vet inte. Vi skulle kunna gå och äta nånstans? Typ på mc'donalds?" föreslår James. Alla tycker att det är en bra idé, så vi bestämmer oss för att åka dit.
"Sarah, vi har våra motorcyklar här. Vem vill du sitta bakom när vi åker?" frågar jag Sarah.
"Jag sitter inte bakom någon." säger hon bestämt.
"Men det är inte farligt, jag lovar. Och om du är rädd att du ska bryta en nagel så kan du ju alltid ha händerna i fickorna." säger jag retsamt.
"Men vad tror du? Jag är inte rädd, och även om jag skulle vara rädd så är det inget fel med det. Jag åker inte bakom någon eftersom att jag har min egen motorcykel." när hon ser våra chockade ansiktsuttryck fortsätter hon med: "Jag vet inte vad ni lever i för värld. Men i min värld så kan tjejer åka motorcykel minst lika bra som killar. Och om de är rädda att bryta sina naglar är det väl antagligen för att de var dyra att fixa? Herregud."
Sedan går hon helt enkelt till sitt garage, öppnar porten, tar ut sin motorcykel, åker förbi oss och skriker:
"Sisten dit är en torsk"
Har jag nämnt hur vacker Sarah är? Fan. Jag tror att jag älskar henne.
