What if...

Choklad

Choklad. Jag måste ha choklad. Chokladglass , nutella , marabou eller varför inte en chokladboll? Allt jag vet är att jag måste ha choklad. Därför ger jag mig av mot köket i hopp om att hitta choklad. Turen är inte på min sida då vi inte har någon choklad alls.

Därför ändrar jag min riktning och går istället mot vardagsrummet där min familj sitter och tittar på teve.

"Jag går till affären och köper choklad." säger jag och min mamma tittar på mig.

"Okej, gör det." svarar hon.

"Jag vill också följa med!" säger Adam snabbt.

"Visst, klä på dig skorna så går vi!" säger jag.

Helt ärligt förstår jag inte folk som klagar på sina syskon? Speciellt inte yngre syskon. Jag menar, de är så söta och små.

"Kom nu, jag äj klaj!" skriker Adam från hallen.

"Jag kommer!" skriker jag tillbaka och går mot hallen. Väl där tar jag på mig mina skor, öppnar dörren, tar tag i Adams hand och går mot affären.

När vi är framme vid affären tar vi en kundvagn som vi döper till Berta. Jag menar, vem döper inte sin kundvagn? Det är så opersonligt att inte ge någon ett namn! Ska jag bara kalla den för 'kundvagnen' eller? Så oförskämt! Och tänk på alla stackars elefanter utan namn... Och alla stackars möbler som inte har något namn! Det är så sorgligt att det i dagens samhälle....

Ojdå, fokus nu Sarah! Vad kom vi hit för? Just det, choklad!
Jag går mot chokladen och tar tre marabou chokladkakor - en oreo, en daim och en salta mandlar.

Precis när jag ska gå mot kassan inser jag att jag glömt något, men jag kan inte komma på vad.

Plötsligt kommer jag på att jag inte har glömt något, utan snarare någon. Jag har tappat bort Adam! Fan, fan, fan!!!

"Adam! Var är du? Kom fram nu, jag lovar att du får godis och glass!" skriker jag. Folk tittar konstigt på mig men jag kan inte bry mig mindre, har de något problem med det kan de dra härifrån.

Efter ungefär en kvarts letande och skrikande hittar jag honom. Han står lite längre fram mellan två hyllor. Dock pratar han med någon, eller rättare sagt några. För där står inga mindre än Seth och hans gäng tillsammans med James och hans gäng. Varför pratar Adam med såna idioter? De kan ha dåligt inflytande på honom och då blir han dum och en player samt får dåliga betyg. Och om han får dåliga betyg får han inget jobb och då får han en dålig framtid och...

Varför tappar jag alltid fokus? Jag måste hämta Adam, ge honom godis och glass och sedan gå hem.

Med bestämda steg går jag fram till honom.

"Jag har letat överallt efter dig Adam, kom nu vi måste gå." säger jag samtidigt som jag försöker undvika killarnas blickar på mig.

"Men jag pjataj med killajna! Vajföj måste vi skynda oss?" gnäller han.

"För att jag vill ha min choklad, men jag får inte äta den i affären. Så kom nu." svarar jag.

"Vajföj inte?" frågar Adam.

"För att man inte får det. Kom nu!" nu börjar jag bli irriterad. "Om du kommer får du godis och glass."

"Baja om jag fåj sova hos dig inatt!" säger han bestämt.

"Okej, men lova att inte snarka då." säger jag med ett skratt.

"Det äj du som snajkaj!" skrattar Adam.

"Det gör hon faktiskt." säger Seth plötsligt.

"Gör jag inte! Jag sover som en stock!" säger jag, fortfarande full av skratt.

"En snarkande stock, ja." säger Seth.

"Jaja, nu går vi Adam!" säger jag och lyfter upp honom. Han vinkar till killarna som alla vinkar tillbaka med ett leende på läpparna.

"Vi ses i skolan, Sarah!" skriker James.

"Det gör vi!" skriker jag tillbaka och vinkar.

Efter tjugo minuter av velande har Adam äntligen valt godis och vi är på väg hem.

------------------------------------------------------
Jag har äntligen bestämt mig! Jag ska skriva ett kapitel varje eller varannan vecka, beroende på antalet läxor och prov jag har.

Hoppas att ni har det bra och gillar den här boken! Om ni gör det, rösta och kommentera gärna.

Xoxo Torlasi