Felix perspektiv
"Hur vet du?" Yttrar jag sprucket och vågar inte möta din blick förens du lyfter upp min haka så att jag kan få se dina fina havsblåa ögon. "Lukas berätta" säger du kort och kollar i mina snart fyllda ögon. "Varför tror du på honom" säger jag nonchalant och du fnyser till. "Okej hur kan DU förklara det här då " skriker du innan du tar tag om min arm och viker upp den gråa tjocktröjan. Mina ärr blottar min arm och tårarna i rösten så kollar jag dig djupt i ögonon. "Hur kunde du Felix" yttrar du sprucket och skakande så yttrar jag ingenting. "Jag trodde förhållanden skulle berätta allt för varandra" fortsätter du. "Hur länge har du hållit på såhär" säger du med en lite argare röst. " 2 år " viskar jag och kollar skamset ner på mina ärr. "Vet du vad Felix, jag fattar inte hur du kunde göra detta utan att berätta!" Skriker du fram och tårarna som forsar ner från mina bleka kunder blir allt fler och fler. "Jag berättade inte för dig eftersom att du inte skulle förstå!" Skriker jag nu fram och nu så rinner dina kinden. "Vet du vad jag tänker fan inte vara tillsammans med någon som ljuger!" Skriker du fram och inom mig så krossas mitt hjärta i tusen små bitar. "Och jag vill inte vara tillsammans med någon som inte ens låter mig förklara!" Skriker jag fram med mina tårar rinnandes. "Bra!" Yttrar du innan du går ut ur mitt hus med en smäll och jag springer mot dörren och ser dig gå mot busshållplatsen med arga steg. "Bra!" Skriker jag och stänger dörren med en smäll. Jag glider ner mot dörren och bryter ihop totalt. Jag visste att det här skulle hända.
❤
YOU ARE READING
Tell me| Fogge
Fanfiction"Men Felix jag trodde du sa att vara i ett förhållande så ska man vara äliga mot varandra" skriker du ut och tårarna tränger sig in bakom ögonlocken. "Ja me-" börjar jag men blir avbruten av att du skriker tillbaka till mig. "Vet du vad? Jag orkar...