Felix perspektiv
Tårarna rinner längst mina kinder och jag tar bort dem med tröjarmen. Åtåligt så väntar jag på svar om min kära mamma har dött eller att hon bara svimmat. Jag hoppas verkligen att hon överlever eftersom hon betyder allt för mig ändå om hon har slagit mig så är hon alltid min mamma och jag kommer alltid att älska henne.
Plötsligt så dyker Ogge upp och jag stelnar till. Men avslappnat så går han fram till mig och lägger sina armar runt mig och omfamnar mig mjukt. Jag låter mina tårar få rinna ut igen och jag snyftar till. Snart så blir det riktigt svårt för mig att andas och det märker Ogge och han avslutar kramen. "Felix andas" säger han lungt och jag försöker att följa hans ord med att andas in och andas ut men jag misslyckas. "Felix följ mig" yttrar han och han börjar med att andas in och andas ut och jag följer honom och jag andas in djupt och pustar ut. Ett litet leende bryder hans läppar då jag hittar kontrollen att andas igen. Han drar in mig i sin famn igen och vagar oss försiktigt.
Skriver detta påväg hem från skolan och det kanske blir ett till kapitel senare ;)
YOU ARE READING
Tell me| Fogge
Fanfiction"Men Felix jag trodde du sa att vara i ett förhållande så ska man vara äliga mot varandra" skriker du ut och tårarna tränger sig in bakom ögonlocken. "Ja me-" börjar jag men blir avbruten av att du skriker tillbaka till mig. "Vet du vad? Jag orkar...