Felix perspektiv
Jag har inte pratat med Ogge på över en hel vecka. Att faktiskt veta att vi har gjort slut då det är uppenbart så vill jag honom fortfarande tät intill mig. Jag vill känna hans hud mot min och jag vill ligga i hans bekväma famn . Många gånger har jag skrivit till ogge att han ska komma hit men jag har alltid fegat ur. För jag vill inte bli sårad då jag redan är sårad. Dörren knackar någon på försiktigt och jag för mina steg mot dörren fast jag istället skulle ligga kvar i min säng och lossas att jag inte hör. Dörren öppnar jag och kan se en förstörd Ogge framför mig. Hans hår ligger åt alla håll och ett par gråa mjukisbyxor tar över hans ben och han bär en vit t-shirt på överkroppen fast han ändå inte behöver det. Hans redan svullna ögon är röda och hans underläpp darrar. "Kan vi prata" yttrar Ogge sprucket och jag granskar hans ansikte. "Jag tror inte det är en bra ide" yttrar jag sårat och han nickar och försöker att blinka bort tårarna som vill komma ut. "Bara så du vet Felix så älskar jag dig, och vill bara be om ursäkt." Yttar han och jag nickar. "Vi kan vara vänner" yttrar jag till honom med ett litet leende och han ler lite men en glimt i ögat finns i honom att han vill ha något mer än "vänner" och jag suckar tyst. "Okej vi ses polarn" yttrar Ogge skämtsammt och jag skrattar kort. "Vi ses" yttrar jag och står på tå för att nå hans läppar. Jag kraschar ihop våra läppar samman och alla fjärilar som finns i mig flyger och passonerat så besvarar han kyssen. Jag drar ifrån och ser honom djupt i ögonen. Att veta att det var vår sista kyss sårar mig lite men jag ler kort mot honom och han besvarar den kort. Hejdå säger vi kort till varandra och jag följer honom med blicken när han går in i sin bil och kör ifrån mig. Ifrån oss.
-
Tack till alla som har läst denna bok och om ni inte förstår så är den slut. Om ni vill ha en bok två så kommentera
YOU ARE READING
Tell me| Fogge
Fanfiction"Men Felix jag trodde du sa att vara i ett förhållande så ska man vara äliga mot varandra" skriker du ut och tårarna tränger sig in bakom ögonlocken. "Ja me-" börjar jag men blir avbruten av att du skriker tillbaka till mig. "Vet du vad? Jag orkar...