Tell me| Fogge

12

Felix perspektiv

Att ha haft Ogge vid min sida hela natten är behövande. Om inte Ogge var här skulle jag lika gärna ta livet av mig här och nu. Han har både tröstar mig och gjort mig lugn. Men jag har inte ätit något eller yttrar något speciellt till Ogge. "Felix snälla kan du inte äta mackan?" Frågar Ogge bedjande och jag rör mig inte vid fläcken. "Felix kolla på mig" yttrar han och tar ett tag om mina kinder och vänder mig mot sig. Och efter hela natten så möter jag Ogges vackra ögon i mina. "Felix jag lovar hon kommer att överleva" yttrar han desperat och jag nickar stumt. Jag öppnar mina läppar försiktigt och yttrar en mening som jag inte alls har yttrat länge. "Lovar du" yttrar jag försiktigt och han nickar snabbt. Kanske för snabbt. "Jag lovar" yttrar han med ett leende och det smitter sig så jag ler lite smått. Vi utdelar konversationer och efter ett tag så är jag inte ledsen och nere utan skrattar då och då av Ogges dåliga skämt. "Jag älskar dig" yttrar Ogge från ingen stans och jag ler lite förvirrat och möter hans blick. "Jag älskar di-" mer hinner jag inte säga innan en av doktorerna avbryter mig och mitt leende släcks direkt. "Lever h-hon" stammar jag fram och ställer mig upp. Jag kan känna Ogges handflata mot min rygg som rör sig lungt uppför min rygg. Doktorn ger mig en blick jag inte kan tyda och nervorsiteten stigger sig inom mig. "Hon överlever inte längre" yttrar han medledsamt. Allt stannar upp och jag krossas totalt. Mitt hjärta krossas till 1000 bitar och tårarna sprutar ut ur mina redan svullna ögon och min läpp darrar. "Jag beklagar sorgen" yttrar han igen och går försiktigt bort. Ogge omfamnar mig hårt och jag kramar honom tillbaka och låter tårarna spruta i hans nu mörk gråa tröja men det bryr vi oss inte. Men ilskan inom mig tränger sig och jag sliter mig loss från hans famn och kollar ilsket på honom. "Du lovade mig att hon skulle överleva" skriker jag ilsket fram till honom och han hoppar till av händelsen. Han öppnar munnen för att prata men jag blir snabb med att avbryta honom. "Du lovade att hon skulle överleva" yttrar jag igen men denna gången sprucket och han kommer fram till mig i ett försök att krama mig men istället så puttar jag bort honom. "Felix ja-" mer hinner han inte säga då jag avbryter honom igen. "Du bröt ditt löfte" yttrar jag till honom men denna gång med en hård röst och jag vänder mig ryggen till honom och går med arga steg bort mot entrén. Rop hörs bakom mig men det bryr jag mig inte om. Stegen blir inte lika arga och jag bryter ihop utanför sjukhuset. Att förlåra den jag jag älskar gör riktigt ont och nu så kanske jag förlårade Ogge med och det är det som får mig att gråta ännu mer.

-

Sorry för att jag inte varit aktiv men det kommer upp någon bok här i kommande veckan;)