The field

Kap. 4

Porten glider upp med ett ljud som får Dylan att rysa. Ramona passerar och tar ledningen. Gången har vitt kakel på väggarna och betongtaket ser ut som om det ska rasa, då det har flera sprickor på flera ställen. Gången svänger åt höger och de fortsätter. De kommer in i en gång med glas som väggar, och på andra sidan ser de operationssalar. Dylan ryser återigen till. Tunneln svänger åt båda vänster och höger, och Ramona undrar vart de ska gå. Dylan nickar åt vänster och det fortsätter. Det är då de hör rösterna.

- Det visade sig att projektet på flickan var meningslöst. Hon bara skrek och skrek hela jä*vla natten. F*an vilken mara. Rösten är ljus, och det var troligtvis en kvinna som pratade.
- Mmh, eller hur. Svarar en mansröst.

Svish. De två knivarna sitter i både kvinnan och mannen. Ramona står kvar i kastpossition och ser vild ut i blicken. Dylan är påväg att släppa ut ett skrik men Ramona trycker hennes hand mot hans mun.
- Vad i he*vete gjorde du sådär för ! Utbrister Dylan förskräckt när Ramona tagit bort handen.
- De kunde ha dödat oss! Vem vet ! Svarar Ramona , men ser ändå orolig ut. Hon fortsätter.
- Vad de än gjorde med flickan så kan de inte vart nått schysst. Tänk om de skulle göra samma sak med oss. Dylan nickar försiktigt och inser att det är sant.
Ramona går fram till de 2 liken och tar ut de 2 knivarna som fastnat var och en i bröstkorgen.
- Kom, vi måste vidare.
- Dylan nickar.
Gången leder till vänster, och blir sedan fylld med 3 dörrar.
En fram, en till vänster, och en till höger.
- Ska vi dela på oss ? Frågar Dylan och Ramona nickar.
- Du tar höger så tar jag vänster. Skrik om det är något. Säger Ramona och öppnar dörren som leder till vänster. Dylan ser in lite grann och ser en lång vit korridor. Dörren glider igen bakom henne och Dylan står kvar. Sedan plockar han upp pistolen ur byxlinningen och öppnar dörren som leder framåt. Mera operationssalar.

Amy sitter fastspänd på bordet. Hur fan kan ingen hört mitt skrik. Hur fan ? Hon har varit fast här nere i en vecka. Eller mer. Och kommer inte ens ihåg hur hon hammnade här. Människorna har gått fram och tillbaka och tagit blodprov, dna tester och vad det nu är. Hon undrar vart alla människor tagit vägen. Igår var det fullt, nu är det tomt. Dödstomt.
Hon hör stegen och tårar börjar rinna längst hennes kinder. Inte någon mer operation, snälla. Tårarna fortsätter rinna.
En medelålders kvinna kommer fram in i det öppna rummet. Hon skriker till när hon ser personen i sängen. Amy skriker till så hon ser knivarna i hennes hand. 2 av 3 är helt dränkta i torkat blod.
- Shhh, lungn. Jag är inte här för att skada dig. Säger Ramona och Amy blir tyst. Ramona går fram till sängen och skär upp banden som håller Amy fast.
- Vad heter du ? Frågar Ramona lungt.
- A...my. Svarar hon staplandes.
- Hur hittade ni mig ? Frågar hon och Ramona svarar.
- Jag och en vän hörde skrik ifrån fältet och sedan hittade vi detta ställe.
- Vart är din vän ?
- Han gick vidare, fortsatte i gången som led fram. Jag gick åt vänster och hittade dig.
- Nej... Det kan inte vara sant. Säger Amy och rösten är påväg att spricka.
När jag kom hit, vet inte om det var två eller en vecka sedan så knuffade de in mig i dethär rummet, och spände fast mig i sängen. Fortsätter hon.
- Men jag fick några snabba blickar av vad som fanns i det rummet din vän gick in i. Odjur. Hemska odjur. Ramona suckar. Hon måste va helt jävla labil. Tänker hon. Helt labil.
Hon hjälper Amy upp och tillsammans går de ut genom korridoren Ramona kom ifrån. De går längst korridoren och tar sikte på dörren Ramona först gick in i. De kommer ut till korsningen och går sedan in igenom dörren Dylan tog. Amy trycker sig tätt intill Ramona som tar ledningen. De kommer fram till flera testbord men som är helt tomma. Sedan ser de Dylan. Han står och tittar på något i en stor, genomskinnlig tank.

- Dylan ! Ropar Ramona men Dylan svarar inte.
De kommer fram till honom och han är likblek i anskiktet.
- Vad är det ? Frågar Ramona och Dylan bara nickar rakt fram, in i den stora tanken. Genom glasrutan ser de en blandning av en varg och en människa. Kritvit, men med stora, svarta käftar. Tänderna är ungefär 10 cm långa och klorna lika så.
-  Va fan är detdär. Säger Ramona och flämtar.
- Inget jag vill se levande. Svara Dylan och vrider blicken mot Ramonas och Amys håll.
- Vem är du ? Frågar han sedan.
- Jag heter Amy. Det är nog mig ni har hört som skrek. Har vart fast här nere jättelänge. Ramona hittade mig.
- Jaha... Dylan vet inte vad han ska säga. Han nickar sedan och frågar om det finns några fler här nere.
- Nej, de som torterade mig och tog tester stack igår eller något. De bara stack.
- Vet du varför ? Frågar Ramona.
- Nej. Lyder svaret.
- Ska vi gå upp till jordytan igen ? Frågar Ramona.
- Inte än. Jag vill få ett svar.
De följer efter Dylan vidare genom det stora mörka rummet fyllt med tankar, alls med det underliga monstret i sig. Det är då de hör pipet, som antingen kommer ur någon högtalare i något mörkt hörn. Sedan spräcks glaset i en av tankarna och ut faller odjuret. Ännu en spricker och snart är golvet vattentäckt. En efter en spricker och det fylls på med vatten. Det är då varelserna börjar röra på sig. Amy skriker gällt när en av odjuren rusar mot henne.
Poff... Poff poff. Pistolen matar ut fler och fler skott. En efter en faller odjuren ihop. Dylan rycker tag i Ramona och springer genom rummet. Amy halkar efter och snart är de ute genom dörren. Men vattnet är kvar. De flyter ut genom dörren som ledde till höger, som ingen tog. Antagligen fanns det tankar där också, för det sipprar ut vatten under glipan mellan dörr och golv. Vattnet stiger och stiger, och tillslut når det upp till Dylans midja. Skräcken griper tag i honom då tankarna att inte hitta ut bland gångarna med vatten som stiger får honom att skynda på stegen. De springer genom korridor efter korridor och kommer tillslut fram till det lilla hålet de ramlade ner ifrån.
- Hur kommer vi upp ! Skriker Ramona och man hör paniken i hennes röst.
- Stege ! Utbrister Amy och springer fram till ett av hörnen i det kvadratiska mörka rummet. Hon släpar den fram, och lyckligt vis när de ställer den upp räcker den hela vägen upp till hålet.
- Amy ! Upp ! Skriker Dylan full av adrenalin.
- Hon klättrar upp ur hålet och försvinner utom synhåll.
Gläfsande och ylande hörs nära nu, och Ramona klättrar upp.
Hennes mörkbruna hår åker från höger till vänster när hon klättrar upp för stegen.
Dylan greppar tag i stegen och när han tittar upp ser han Ramona nå fast mark.

Det är då han känner två hugg i ryggen, och han faller tillbaka ner i mörkret.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hellu, äntligen fredag :)
Nästa kap kommer ut nästa fredag, hur tror ni det går för Dylan ? Kommer han klara sig, eller kanske inte...
Trevlig helg! :)