The field

Kap. 5

Dylan faller tillbaka ner i mörkret precis som en vass klo river hans rygg. Gläfsande hörs överallt och huvudet hamnar under vatten. Starka armar griper i hans kropp och han lyfts upp för stegen.
Ramona grymtar och får med sina sista krafter upp Dylan. Hans rygg blöder kraftigt och Amy flämtar.
Gläfsanden hörs längre ner och Ramona börjar släpa Dylan, och Amy hjälper till. Dylan grymtar och skriker till.
- V...i måst...e rena så...ret. Säger Amy med förskräckta blickar på det djupa såret. Ramona nickar och de kommer äntligen fram till Dylans hus.

Dylan vaknar upp i sin soffa och ser Ramona sitta vid köksbordet. Hon ser att han är vaken och hon går fram till honom.
- Nämen godmorgon, säger Ramona och ler.
- Har det hänt någonting nytt ? Dylans järna är på högvarv trots att han nyss hade svimmat.
- Ja. Du har sovit i en dag, och FBI har vart här. De kollade labbet o allt, och det visar sig att det var nån slags forsknings ställe. Amy har blivit tagen till sjukhus, hon har ju vart fast därnere i nån vecka. Lite synd är det, för FBI stack härifrån för nån timme sen.
Dylan nickar, trots att han knappt fattar informationen. Ramona fortsätter.
- Jag sa ju att det var ett forskningslabb, och det dom höll på med var hemskt. De tog tester på människor för att sedan lägga in människans DNA i djuren, eller vargen rättare sagt. Kombinationen skapade en hemsk varelse, som kunde lyda order. Dylan nickar.
- Vad gör vi nu...?
- Jag tycker vi hälsar på Amy, men efter du ätit. Ramona skrattat och ler, och går till köket.
Dylan har aldrig tänkt på hur fin hon är. Hennes långa mörka hår som hänger utsläppt når ner till hennes svanskota. Kläderna hon har passar hårfärgen, en ljusblå blus och jeans. Dylan känner ett pirr i magen. Han rodnar.

Ramona och Dylan sitter tillsammans vid köksbordet och äter. Lasagnen är otroligt god och medans de äter berättar Ramona mer om vad som hänt. Odjuren har alla blivit dödade förutom en, som FBI skulle transportera vidare till några forskare. Dylan tycker det låter helt korkat, med tanke på vad Ramona berättat tidigare. Hon berättar även att vattnet slutade stiga när de alla kom upp.
- Jaha, ska vi hälsa på Amy ? Undrar Dylan samtidigt som han sätter in disken i diskmaskinen.
- Visst. Säger Ramona. Jag kör.

Amy lyser upp samtidigt som de går in i hennes lilla bås.
- Hej !! Hur är det med er ?
- Det är bara bra. Säger Ramona och ler. Dylans rygg har blivit bättre. Hur e det själv ?
- det är bra. Svarar Amy och ler tillbaka.
- Läkarna sa att jag får åka hem om 2 dagar.
- Det är ju toppen. Svarar Dylan och Amy ler åter igen.

Dylan och Ramona stannar med Amy på sjukhuset i två dagar, och tillslut kan
de alla åka hem. Solen skiner och det är en härlig dag i juni. Ramonas bil rullar in på grusplanen framför Dylans hus, och Ramona parkerar bilen och alla hoppar ut.
- Vilket äventyr vi vart med om ! Utbrister Ramona och skrattar.
- Ja, verkligen. Säger Amy, men skrattar inte som Ramona.
- Vad ska vi göra nu då ? Frågar Amy.
- Jag tycker vi ska fira. Svarar Dylan.
- Att alla fortfarande har turen att leva. 19:00 hos mig, grillfest. Dylan avslutar meningen med ett leende.
De andra lyser upp och ser glada ut.
- Då syns vi senare då ! Säger Ramona och ler. Sedan fortsätter hon.
- Amy ? Ska du ha skjuts ?
- Mm, jättegärna. Jag bor på ett ställe en bit utanför stan. De går emot bilen och hoppar in. De vinkar, motorn startar och sedan är de påväg ut till stora vägen. Dylan står kvar.
Dags att förbereda grillen.
Han går in i sitt hus och stänger dörren.

Men han missar de röda ögonen som stirrar iskallt på honom från majsfältet.

----------------------------------------------------

Hallo alla! :) förlåt för att jag inte uppdaterade förra veckan, men som jag sa ska vi ha typ 50 prov i skolan som jag pluggar på, så har inte hunnit skriva :((. But anyway, här är Kap. 5, nästa kapitel, som är det sista kapitlet ( ! ) kommer ut nästa fredag. ha det bra !

Ps. Förlåt för lite kortare kapitel :/