twitter • oscar molander

A R T O N

heejjjj, förlåtförlåtförlååååt för att jag inte har uppdaterat...
Har inte haft några idéer eller nånting och fortsättningen på denna kändes hopplös, men ska försöka få till något så don't worry
-

❥ lovisas pov.
Jag står i början utav skolkorridoren. Alla i hela skolan stirrar på mig, och de kan inte sluta skratta.

"Du är så jävla ful"
"Hoppas du dör"
"Jävla hora"
"Dra åt helvete, ingen gillar dig"

Såna ord skriker de med breda flin på läpparna. Och trots att jag håller för öronen det hårdaste jag kan så slutar inte orden eka i mitt huvud. Tårar börjar rinna nerför mina kinder och jag försöker springa in till toaletten men de blockar vägen in.

"Fyfan så du ser ut"
"Så jävla äcklig.."
"Särbarn"

Jag skriker. Skriker det högsta jag kan för att få de sluta. Blundar så hårt jag kan. Och efter en liten stund hörs ingenting mer, allt är tyst och när jag försiktigt öppnar ögonen så står Oscar framför mig. Jag kollar snabbt runtomkring och konstaterar att vi inte är i skolan längre, utan på ett café som jag har för mig ligger i centrum.

När jag möter hans ögon blir jag rädd.

De är mörka och fulla utav hat och ilska. Och på hans läppar finns det ett flin.

"Förstår du inte själv att ingen vill ha dig?" Säger han och knyter nävarna.
"Du är äcklig, värdelös, irriterande och allt annat än älskad" skriker han och knuffar på mig. Jag rycker till, faller ner mot marken och landar med en hård duns. Tårarna vägrar sluta rinna och jag blundar så hårt jag kan.

"Dra åt helvete, alla skulle må så mycket bättre om du inte fanns"

När jag känner ett till slag mot min käke skriker jag till.

-

Häftigt sätter jag mig upp i sängen med hjärtat dunkandes som aldrig förr.
Jag ser mig omkring och konstaterar att det bara var en dröm.

Det var bara en dröm säger jag tyst för mig själv några gånger, försöker lugna ner mig själv. Mitt hjärta dunkar fortfarande jättesnabbt och svetten rinner nerför min panna.

Min blick landar på dörren när handtaget trycks ner och dörren skjuts upp. "Lovisa vad har hänt?! Varför skrek du?!" Säger min mamma oroligt och skyndar sig fram till sängen.

"d-det var bara en mardröm." säger jag och tar ett hackigt andetag.

"Åh, men är du okej då?" Frågar hon och sätter sig bredvid mig.

"Ja, allt är bra"

"Säkert?" Säger hon oroligt.

Jag tar hennes hand och kollar henne i ögonen. "Ja mamma, jag är okej,gå och lägg dig igen" säger jag mjukt.

"Okej, godnatt." Säger hon och pussar min hjässa.