Du är inte dig själv..

Telefonen

Jag fällde tårar medans jag läste lappen. När jag hade läst färdigt la jag lappen fint i min ficka och började gå mot fotbollsplanen på vägen märkte jag inte att jag tappa telefonen. Så jag fortsatte gå tills jag var nära och kunde se Martinus stå där sparka lite lätt med ena benet och händerna i byxfickorna, det var ljust ute med ändå såg han mig inte. Så jag sprang till planen och krama han hårt bakifrån han låssa på mina händer och vände sig om och tog tag i min midja samtidigt som han fällde en tår och sa
Martinus: Läste du lappen??
Och kolla snabbt ner i marken
Linnea: Ja😍Det var såå fint!! Men du verkar inte glad, har något hänt??
Martinus: Nej.....
Linnea: Är du säker!?
Martinus: Ja...
Precis efter de hörde vi något bakom buskarna/skogen det knastrade till och sen lät det som att någon typ sprang, vi kollade frågande på varandra medans han höll på min midja han kysste mig på munnen och sa
Martinus: ska vi gå in??
Linnea: visst
Jag tog han i handen och gick mot hans hus. Efter halva vägen hörde vi det igen det var typ som att någon förföljde oss!
Vi gick in och låste dörren, jag var panik slagen, vi gick in till Marcus rum och kollade om Amanda och Marcus va där. Det var dom och då passade Martinus på att
Martinus: Har nu hattig ute idag??
Marcus: Ja lite hurså?
Martinus: För att det var typ nån som följde efter oss nu!
Marcus: Nu?
Linnea: Ja!!😳
Marcus kollade ut igenom fönstret och kollade om han såg någon
Marcus: Ingen här iallafall
Sa han och drog igen persiennerna jag sprang in i Martinus rum och gjorde samma sak

(okej nu är det "förföljarens" perspektiv)
Jag såg när hon tappa sin telefon. Jag väntade tills hon hade gått iväg jag tog upp hennes telefon och som tur var var den inte låst😏😏 jag gick in på kontakterna och skrev in "Martinus" men jag satte in mitt nummer istället för hans.....

Okkkeeejjj... det var den delen förlåt att den blev kort med hoppas den var bra...... HADE👋🏻👋🏻❤️❤️😍😍😅😍