Du är inte dig själv..

Arga Martinus

Han kollade på mig, sen kolla han ner i marken och sa försiktigt
-J-jag gillar dig..
Den meningen rös i hela mig. Jag blev helt stum och sprang där ifrån

Jag låste dörren och gick upp på mitt rum. Precis då fick jag ett mess från okänt

Okänd:
Hei! Jag ville bara säga förlåt för det jag sa.. det var inte meningen och förstår varför du sprang iväg.. :/

Jag förstod direkt att det var från Marcus och döpte om kontakten,

Till Marcus:
Det e lugnt..
(Sett)

~Efter en vecka~
I går blev jag och Marcus tillsammans..!

Men det verkar som att Martinus är ganska ledsen efter det i parken.. :/
Men det känns ändå bra..

Idag e det måndag men vi har studiedag.
Jag ringde Marcus,

M-Hej
J-Hej
M-Vad gör du?
Jag-Inget du?
M-Inget
J-Kan jag komma?
M-Visst
J-Ok, kan jag komma nu?
M-Ja
J-Ses snart bby
M-Jada bby

Jag slängde på mig skorna och gick ut
-MAMMA JAG GÅR NU!!
Sa jag och stängde dörren.

Jag knackade och dörren öppnades.
-Martinus??? Ehm Ehh hej?
Jag fick inget svar utan bara en tom, elak och ledsen blick.
Han ropade på Marcus väldigt argt
-MARCUS DIN KÄRA FLICKVÄN HÄR HÄR!!
Han kollade på mig igen och jag klev långsamt och otryggt in...
men allt lättade när Marcus kom springandes ner för trappan

M-Hej
J-He-hej.., sa jag med blicken mot Martinus som stod i köket.
M-Kom vi går upp
J-..., jag släppte löst blicken på Martinus och kramade Marcus hårdare

Martinus stod med rak rygg hållandes på bänken med ena handen och andra i ett glas med vatten.
Helt plötsligt hör jag ett krossande ljud, jag hoppa till, kollade mot Martinus och där stod han med krossade glas bitar över allt och blod över hela handen. Det rann blod, men han rörde sig inte.

Hans hand började skaka lite och tillslut smällde han handen skit hårt i diskbänken, andades argt och nästan sprang emot mig och Marcus, han knuffade båda åt sidan och han sprang upp för trapporna och smällde igen dörren...

:))))