Du är inte dig själv..

Ensam..

Jag satt tyst på en sten utanför. Tankarna bara snurra runt huvet.
Vad manar han?
Har jag gjort något?
Vadå inte känner mig?

Jag hörde steg bakom mig. Og en svag röst,
Martinus?
Det var Emma.
Vad gör du här?
Jag kollade på henne med en tom blick.
T- inget
E- jag är inte dum!
T- hehe.. nej
E- va e de?
T- Marcus är konstig
E- nnjjaaa kan vara du
T- ?
E- du har bettet dig jätte konstigt!
Sa hon och gick.
Jag tog bollen som låg bredvid mig och gick till den stora fotbollsplanen.
Där stod jag ensam och bara stirrade på fotbollsmålet och släppte bollen framför mitt ben. Jag ställe mig i position för att skjuta bollen rakt i mål.
Jag tog ett djupt andetag och backa bak. Jag sprang fram och i sista sekund tveka jag och stanna, men gräset var blött och jag halka bak. Jag landa med ena benet på bollen och tillslut låg jag i hopvikt på marken och kunde inte röra mitt högra ben.
Jag låg och vände mig och försökte komme upp, men deg gick inte. Jag skulle precis ta upp telefonen men sen såg jag att telefonen åkt ut ur fickan och landat en bit ifrån mig. Jag kravlade mig fram fast att det gjorde så himla ont, och jag fick tak i min telefon.
Jag låste upp telefonen och det kom en varning om mina procent.. 1% kvar....

Jag gav upp mitt hopp och bara la mig ner på det stickande gräset med instinkten av att ingen skulle hitta mig..

NÄSTA DAG

Jag vakna av att jag låg på gräset helt genomblöt. Det hade regnat...
- Vad fan hände..? Sa jag tyst för mig själv,
Jag reste mig upp och skulle precis gå, men då kände jag en krampande känsla i mitt smalben. Jag ramla men han ta emot med mina händer.

Jag kollade runt och jag var ensam..
Jag satte mig försiktigt och tänkte var alla va..
tillslut kände jag hur mina tankar bara tog slut. Så jag försökte roppa på hjälp..