Du är inte dig själv..

So fucking Broken💔

När vi pratat färdigt så gick jag till bordet där han skulle sitta men han var borta. Jag sprang runt, letade och ropade Martinus!!
Jag letade i hela huset men jag såg han inte. Jag sprang ut i en korridor som typ var "hämlig" och letade en stund och tillslut hittade jag han i ett rum. Men han pratade med någon så jag gömde mig vid dörr kanten. Meeeen jag råka såklart slå hälen i väggen "aoutch" jag och kom sen på att dom var där. Jag satte händerna över munnen och kollade i den lilla springan i dörren hur båda kollade hit men dom verkade inte se mig, "phu" sa jag väldigt tyst. Dom började prata igen och jag stod tyst och lyssnade.

Jag hörde Martinus mumla lite men jag hörde inte vem den andra personen va...dom började prata lite högre och små chartrade lite och fnissa det var då jag hörde vem den andra va... Wtf??, viskade jag för mig själv... det var Julia JULIA!!! En av mina gamla barndoms vänner... vi pratade fortfarande och sågs. Men nu kommer inte de hända igen.
Jag ville bara gå in till rummet och ge båda varsin käftsmäll. Men det kan jag inte.

Dom började precis prata så jag gick lite närmre dörren för att höra bättre, jag hittade en vinkel så jag kunde se båda och höra bra.
Dom pillade i varandras hår. Julia satt på bänken och Martinus stod lutad mot samma bänk,
Julia: Meen du, sa hon och pillade i hans hår
Martinus: Jaaa, sa han och fnittrade
Julia: ska... ska vi fortfarande träffas imorgon?
Martinus: Ja såklart❤
Julia: Men Linnea da. Ska du inte berätta för henne?
Martinus: Nej, jag säger bara att jag typ ska ut med Alex.
Julia: Okei, sa hon lite små skrattande och sen kysste honom på munnen.

I den sekunden kände jag mig tom, misslyckad, halv jag kände mig som luft allt inom mig bara försvann jag hade inga känslor kvar för honom eller någon annan...

Jag gick hem och satte mig och grät i min säng. Jag tog kudden och grät ännu mer... efter en stund torkade jag tårarna och precis efter fick jag ett sms från Martinus.

Från: My Bae💍❤
Hej... jag har precis kommit hem och jag har glömt min laddare hos dig. Kan jag komma över och hämta den??❤

Jag stoppade mina tankar i några sekunder och började sen lip gråta. Han var ju min bae, han var mitt allt, jag älskar han fortfarande, jag fattar inte hur han kunde göra så mot mig... Jag skulle inte säga att jag hade sett han vara med Julia... men eftersom jag visste så skulle jag också veta om han ljuger för mig..😔
Jag skrev tillbaka.

Till: My Bae💍❤
Ja det kan du... men du kan inte stanna för jag mår inte så bra

Det stod att han hade läst och ca 2 min efter de bankade det på dörren, en suck lämna mig medan mina tårar långsamt gled ner från min kind... DET ÄR BARA ATT KOMMA IN skrek jag så han skulle höra, dörren gled långsamt upp och in kom Martinus. Jag såg bilden på väggen. En bild med mig och Martinus, när vi möttes för första gången. Då jag för första gången kände hans kärlek, och nu var det slut. Jag kan inte fatta de. Jag tittade på bilden och sa tyst för mig själv "jag saknar dig" medan ennu en tår trängde sig ut...
"Vem saknar du?"
Hörde jag en röst säga. Jag vände mig om och det var Martinus som stod vid mim dörrkant.
"Ehm ehm ingen!!"
Sa jag och slängde laddaren till han.
"Du du måste gå nu! Hejdå"
Sa jag och gick fram för att stänga dörren. Tårarna rann och jag kunde inte säga varför...
"Men hallå vad har hänt??"
"inget. Hejdå"
Jag puttade försiktigt ut han ur mitt rum och stängde dörren. Jag satt lutad mot dörren och ansikten ner på knäna medan jag hade fingrarna slitandes i min hårbotten och grät så mycket så jag knappast kunde andas...
"Vad har hänt?? Snälla säg"
"KAN DU BARA GÅ NU..."
"Men innan jag går kan du väll säga vad som har hänt?"
"DU HAR HÄNT... DU"
Jag satte hastigt händerna för munnen när jag insåg vad jag precis sa...🙊🙊

Denna var fett tråkig men har typ ingen fantasi längre...
🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸🐸