Misshandlad av sin egen pappa

Kapitel 2

1 röst och 3 som har läst och 0 kommentarer. orkade inte vänta så ville skriva kapitel 2!

*Jasmines pov*

Jag vaknar, inte i himlen med mamma men på ett sjukhus. "Hon är vaken nu!" Hör jag en röst bredvid mig och tittar. Det är 5 killar. Dom sätter sig på knä bredvid mig. "hej!" säger en av dem som sitter närmast mig. Han har brunt kort hår och bruna ögon som tittar på mig glatt. *H..hej* svarar jag och rodnar. "vad heter du?" frågar han. "Jasmine" svarar jag och dom nickar. "vi hittade dig i en sjö och du hade drunknat" säger en annan med krulligt hår. "vi trodde du typ var död! Eller ja du var nästan det." säger den blonda. Jag hade ju alltid hoppats på det men nu var dom ''tvungna'' att rädda mig. "jag är ledsen men besök tiden är slut, hon måste få vila lite nu." säger en sköterska och alla säger hejdå och försvinner ut från rummet. Jag tittar runt i rummet och ser en lapp ligga på bordet bredvid och snabbt jag tar upp den. ''ring mig nån gång om du har problem eller vill prata <3 /L.'' Jag tittar på lappen, på baksidan av den står ett nummer. Men vem fan är L? Vem av dom var det? Jag tittar ner och ser en mobil som någon av dom måste ha glömt. Jag sträcker mig ner och tar upp den. Den har inget lösenord eller nåt sånt. Jamen det var ju väldigt smart. Det står ett L på baksidan. Vems mobil är det här då? Säker samma kille som skrev lappen. Vad finnsdet fr pojknamn på L? Linus? Lukas? Lars? Lasse? Liam? louis? L? Egentligen borde jag inte snoka runt på hans mobil men jag är inte den enda som skulle göra såhär om man hittade en mobil. Jag kollar runt på mobilen lite mer och råkar trycka på något, nåt som denna ''L'' verkar ha råkat spelat in typ. "hon ser ut som en misshandlad smurf" hör jag, det var den blonda killens röst. "Hur många år tror ni hon är?" Jag vet inte vems röst det var men dom alla gissar helt fel. 16 tror två, 15 tror 2 andra och 14 eller 15, seriöst det är jag inte. Jag är 18. Jag kollar igenom hans mobil och kollar på några saker. Två röster hörs utanför och jag lägger snabbt ner mobilen.

*Liams pov*

Sköterskan låser upp dörren till Jasmine's sjukhusrum och jag går in. Hon tittar på mig och jag ler. *förlåt ifall jag väckte dig men jag glömde visst min mobil* säger jag och ser den på golvet. *Jag kunde ändå inte sova så det gör inget och det är ändå tråkigt att vara själv* säger hon och ler stelt. Jag tar upp mobilen. *hur är det med dig?* frågar jag och hon suckar. *bra tror jag, vill helst härifrån* svarar hon och sköterskan kommer in. *vi har gjort några tester på dig och du har inga problem alls* säger hon och Jasmine nickar. *så allt är bra och hon kan åka hem?* frågar jag och biter mig i läppen. *ja om hon mår bra.* säger sköterskan och går ut. *vart bor du någonstans?* frågar jag och sätter nig på en stol bredvid. *faktist ingenstans, jag hade tänkt åka till min mamma.* svarar hon. *vart bor hon då?* frågar jag och hon tittar ut genom fönstret och pekar. *där* jag tittar ut mot där hon pekar och tittar på himlen. *vadå åker hon ett flygplan eller bor på månen?* frågar jag och ett svagt skratt lämnar hennes mun. *nej faktist så är hon död.* svarar hon och jag ser en tår lämna hennes öga. *förlåt jag borde inte ha frågat.* säger jag och tittar ner i golvet. *det är okej jag hade ändå viljat åka upp dit genom att hoppa från klippan* säger hon tyst. *det var därför du låg i vattnet eller?.* hon nickar sakta. *men vart bodde du innan?* frågar jag och hon brister ut i gråt. Jag flyttar stolen längre fram. *borde inte prata med dig om det här men jag bodde hos min pappa och styvmamma och det var hemskt!* säger hon och jag torkar hennes tårar med min tumme. *så du har inget hem nu?* frågar jag och hon skakar på huvudet. *min pappa och styvmamma gjorde alla dom här såren mot mig* säger hon och jag gapar. *men du kan få bo hos mig ett tag om du vill? frågar jag och hon slutar gråta. *är du säker?* frågar hon och jag nickar. Efter ett tag har några sjuksköterskor har tagit ut alla sladdar från hennes kropp. "Jag kan hjälpa dig ner." Säger jag och bär henne nerför alla trapporna. *jag är så tacksam att du gör det här för mig* säger hon och jag ler mot henne. *såklart, jag kan ju inte låta dig gå hem till din pappa och bli slagen* säger jag och kysser henne.

Kommentera och rösta!!! kapitel 2, vad tyckte ni? tror ni att Liam och Jasmine kommer vara bra ihop? men kommentera och rösta plz!