Misshandlad av sin egen pappa

Kapitel 26

Liam's pov, några dagar senare

Jag har varit på sjukhuset hela tiden för att titta till Jasmine. Jag vet inte ens hur många dagar det har gått. Vi är nu på en intervjuv. *Liam? Hörde du vad jag frågade?* frågar intervjuaren. Jag tror hon heter Sara. *Va nej förlåt jag är bara så upptagen av att tänka på min flickvän.* Säger jag och tittar in i kameran. *Hur är det med henne?* frågar Sara och killarna ger henne blickar som hon ser. Innan jag hinner svarar frågar hon något annat. *eran nya låt ''memories about you in my heart'' som släpptes igår, jag hörde att du skrev den. Vem är det till? Till fansen?* frågar hon och jag skakar på huvudet. *nej jag skrev den faktiskt inte till någon av fansen, bara en tjej som har förändrat mitt liv. Min flickvän och du påminde mig om en sak, jag måste gå.* Säger jag och går ut och messar Jasmine.

Jag- hej jag kommer.

Jazzie- Ja, jag vill ha dig hos mig.

Jag- kommer så fort jag kan.

Jazzie- ja snälla.

Jag- försök att inte dö snälla

Jazzie- jag kan aldrig lova något.

Jag kommer fram till sjukhuset och går till hennes rum och öppnar dörren. *Hej.* Säger jag och sätter mig bredvid henne och kramar hennes hand. *Kommer du ihåg när vi först träffades?* frågar jag och hon ler. *Ja* svara hon och tårar rinner nerför min kind. *När jag är borta måste du hitta en ny* Säger hon. *nej, ingen kan ta över din plats.* svarar jag. Jag pratar om vårt nya album och påminner henne och alla våra minnen tillsammans. *Liam.* Säger hon och jag blir tyst. *Ja?* frågar jag. *Ta hans om Livvie åt mig och ta hand om killarna och tjejerna.* Viskar hon. *Jag ska, jag glömmer aldrig dig.* Säger jag och klappar henne på huvudet. *Liam, jag försvinner bara mer och mer.* Säger hon. Pip maskinen går långsammare. *du för inte försvinna från mig, jag kan inte ta hand om en unge själv!* Säger jag. *jo det kan du, killarna hjälper dig* Viskar hon. Vi tittar på varandra ett tag. Jag kysser henne på munnen. *Jag älskar dig.* Säger vi samtidigt.

''Piiiiiiiiiiiiiiiiip''

Jag tittar på henne och sen på maskinen. Nej. Det går inte.

Hon är borta.

Föralltid

Det går inte att rädda henne nu.

Hon

Är

Borta!

Hennes ögonlock är stängda men hon ler. Hennes doktor kommer in och lägger en vit duk på hennes ansikte. Jag faller på knä och tar upp mobilen och går in på Twitter.

Real_Liam_Payne: Tänk om du är ihop med någon som precis dog framför ögonen på dig för hon eller han har haft cancer i några år. Jag tar hennes mobil och går ut gråtandes och åker hem.

När jag kommer fram sätter jag mig på marken och gråter. Jag bryr mig inte om något nu, spelar ingen roll om någon ser mig eller ifall det är några paparazzis i närheten som tar kort. Framför mig hör jag dörren öppnas och massa steg kommande mot mig. "Liam det är okej." Viskar Louis och stryker mig på ryggen. "Nej jag såg henne dö framför mig, jag såg när hennes ögon stängdes." Säger jag och fortsätter gråta.

Kapitel 26! vad tycker ni? Det här är inte slutet, det kommer komma ett eller två kapitel till.

KOMMENTERA

RÖSTA