I believe in you

Kapitel 3

Skolans kalla o tjocka luft får mig att vilja spy. Men jag kan inte, inte i skolan, inte bland William o Filip. Första lektionen var matte, jag har alltid haft svårt för matte, men jag har iallafall godkänd. Men jag har dock bra betyg i de andra ämnena. Lola satte sig bredvid mig men sen kom de oväntade, William satte sig Bredvid mig. Jag hörde
ryktena om att han och Emma gjort slut eftersom de ryktades om att Emma varit otrogen. Williams polare viftade med händerna för att signalera att han skulle komma dit o sätta sig, men han satt kvar. O tittade in i väggen. Alltså var ryktena Sanna. William tittade på mig o log. Jag log tillbaka o fortsatte sedan skriva i matteboken för att unvika ögonkontakt. William slutade inte titta. Jag började känna mig lite obekväm. Jag tittar lite diskret på han o jag ser att han börja skriva, fan va skönt tänkte jag. Men när han lägger en pappers lapp framför mig så börjar jag att rodna. Jag öppnar den o de står " Du är så jävla het, möt mig på bergsklippan klockan 18:00, tapp dig något snyggt" jag ler mot han o nickar. Nu var de ännu svårare att koncentrera mig på matten. William slutade inte titta. När lektionen var slut gick jag direkt fram till lola o pratade med henne. Men när skoldagen var slut hände något ämne mer konstigt. Alla kom fram o klappade mig på axeln, jag fattade inte varför. Men när jag tittar bak så ser jag Emma kommande mot mig, hennes ögon är rasande. Elin, Tuva och Charline gick bakom henne o såg ärligt talat nervösa ut men försökte ändå vara neutrala, men de gick inte så bra. Emma tog sats o slog allt va hon hade rätt på kinden. Jag föll mot marken o fick spark överallt. Lola skrek o försökte stoppa dem. I bakgrunden hörde jag killar o tjejer som skrek "cat fight" och massa annat. Nu tog någon tag i mig o drog mig undan, de var Filip. William kom nu också och drog väck Emma o de började bråka. Jag kollade på Filip, men kollade mig i ögonen o sprang iväg innan jag ens han säga tack. Jag tror inte jag har förstått vad som har hänt ännu. Jag satte mig upp, allt blev snurrigt o en lärare kom o tog mig till skolsköterskan. Lola satt i rummet med mig eftersom jag tycker att vår skolsköterska är rätt obehaglig.
"Okej Clarke, du har fått en lätt hjärnskakning från fallet, skråmor och även lite inre blödningar men inget mer. Är de någon jag kan ringa som kan hämta dig?"
"Eh, jag vet inte, jag kan gå med lola hem, de e inte så långt"
Hon nickar. Lola tar min hand och vi går ut ur rummet. På vänt bänken utanför sitter William, han reser sig upp när vi kommer ut. Han säger att Emma gjorde såhär pga att vi skulle ha en dejt. Jag säger att jag inte orkar ha en dejt ikväll men tar de gärna någon annan dag.
Lola följer mig hem o de första jag gör när jag kommer hem är att ta upp dagboken.
"Idag är den sämsta, konstigaste dagen i mitt liv, william frågade om en dejt, jag blev nerslagen, och att Filip hjälpte mig medan de andra bara titta. Jag är så förvirrad...."