I believe in you

Kapitel 7

En hand lägger sig i min,handen tar ett hårt tag om mig o drar upp mig. Allt e ljust o jag ser ingenting, men efter ett tag vänjer sig ögonen o mer o mer av samhället omkring börjar visas i mina ögon. De e en flicka som håller mig i handen. Flickan har platina blont hår och klar blåa ögon, hennes hand o mjuk o len, hennes hy är fläckfri och hennes leende får mig att smälta.
"Jag heter Sofia , 1 år sedan"
Vadå ett år tänkte jag, men vill inte vara otrevlig så jag sa
"Hej, mitt namn är Clarke och jag är 17"
Flickan tittar underligt på mig, men släpper fortfarande inte min hand, utan nu trycker hon hårdare och börjar gå. Tusen tankar kretsar i mitt huvud. Är jag inte död? Vart e jag? Vem i flickan? Och va menade hon med 1 år sedan.
Framför mig ser jag människor, alla bär vitt och är helt felfria. En kvinna kommer ut ur ett stort hus med guldiga kanter och svart tak.
Hon hälsar mig välkommen, hennes röst e lugn o sansad. Bredvid henne står en man som säger till mig att följa efter honom. Jag gör som han säger. Inne i ett rum står ännu en kvinna, denna kvinnan e brunett och har bruna ögon, är hyfsad lång och en ganska ordentlig käke.
" Mitt namn är Caroline men du kan kalla mig Carro. Jag kommer att hjälpa dig igenom denna dag. Vi börjar med några frågor, har du några?"
"Eh de kan man säga, vart e jag? Jag dog väll? Är jag himmeln? Varför är alla klädda i vitt, jag känner mig ganska utstött i min rosa tröja."
Carro funderar ett tag, men nickar tillslut och börjar förklara. Hon säger att alla bär vitt då man ska kunde se fienden lättare då de e röda. Hon säger att mina vita kläder kommer att finnas i mitt hus jag kommer få nyckeln till om en stund. Hon berättar även att jag inte är helt död, hon säger att de finns en chans att jag ska få komma tillbaka, genom att klara övningar de kommer att utsätta oss för. Carro säger att varje ny får en lärare och en partner de ska jobba och träna med. Carro blev min ledare men jag väntar fortfarande på min partner.
"Jag förstår om du är väldigt förvirrad just nu, du var jag med i början men nu så ser man detta som en värld utan problem, o förresten, om du bryter några av våra regler kommer du att skickas till jävulen. Man får 3 chanser, såvpassa sig."
Min hjärna går i hundra men får inte ut något annat än "okej, tack"
Carro Visar mig ut ur de stora huset, i min hand lägger hon en nyckel och viskar hitta ditt hem, dags att lära känna några nya. En knuff i ryggen och jag faller fram men får tillbaka ballensen. Jag tittar bakom mig o Carro e redan borta. Jag tittar omkring mig o massa människor går runt med, påsar, kläder, mat och barn. En tjej står plötsligt framför mig, Hon lika blond som flickan som jag träffa innan, bara att hennes ögon är gröna och inte blåa. De e väldigt lika faktiskt. Hon vrider på huvudet och sedan tillbaka.
"Mitt namn är Evelyn, 1 år sedan. Vad är ditt namn?"
" jag heter Clarke, men vad menas med 1 år?"
Flickan suckar och frågar om jag är ny. Jag nickar och on förklarar att de e så länge sedan som man dog.
"Då börjar vi om tycker jag, mitt namn är Clarke, 4 timmar sedan"
Evelyn nickar och tar nyckeln ur min hand. Hon kollar noggrant på den och pekar på ett hus längre ner på gatan.
"Tack så hemskt mycket" säger jag med ett leende på läpparna. Evelyn ler o säger att vi ses någon dag. Jag nickar.
Jag börjar gå mot huset som Evelyn hade pekat på, jag tar fram nyckeln som Carro gett mig o låser upp , men e var öppet. Jag går in i huset.
"Hallå, är de någon där" hör jag en röst ropa, jag kände igen rösten. De var Filips...