Mitt nya liv

Min nya familj

2 månader senare
Jag har bott här hos min faster i 2 månader nu. Jag har börjat dansa på en dans skola i norra Oslo. Jag är min dans lärares favorit elev. Vet ej varför men hon gillar mig.

Jag satt i soffan med mobilen framför mina ögon. Det knackade på dörren och jag reste mig kvickt upp ur soffan och öppnade. Utanför dörren står det en man med en marin blå uniform. "Hej är du Maja Anderson?" Frågade han och jag besvarade honom med en nick.

"Finns det någon vuxen i din omgivning som jag kan få tala med?" Nu började jag bli lite rädd och stod med munnen öppen utan att få fram ett ynka litet ord. Tillslut fick jag fram "ja min faster. Jag bor här med min faster."

"Kan jag få tala med henne?" Frågade han med en irriterad röst.
"Hon är inte hemma!" Sa jag och nästan skrek. Då precis då så kommer så klart min faster ner. PERFEKT!

"Vad är det som sker här då?" Säger hon och jag slår en hand i huvet av pinsamhet.
"Jo jag måste få tala med dig det handlar om Maja." Sa han strängt. Jag gick där ifrån och satte mig på en stol i köket hörandes allt dem sa.

"Jo jag måste hämta Maja då hon ska få flytta till en foster familj i trofors."
"Mm när måste hon åka?"

Det är helt sjukt min faster bara låter en jävla CP störd man komma och hämta mig för att jag ska bo hos någon jävla fosterfamilj!

Tillslut orkade jag inte höra på dem något mer. Jag ställde mig upp och med raska steg gick jag fram till mannen. "Jag ska ingenstans!!!" Skrek jag upp i hans feta nylle och smällde igen dörren rätt framför ansiktet på honom.

"MAJA! Vad har hänt med dig?" Skrek min faster till mig och gav mig en smäll på kinden. En tår föll ned från min kind. "Du vet du vad. Jag ville inte flytta här ifrån först men jag har ändrat mig!!!" Jag sprang där ifrån och in på mitt rum. Jag gled ned på väggen med händerna för ansikten. Tårarna rann längst mina kinder. "Varför händer allt mig varför måste jag ha ett liv som suger!!!!" Skrek jag så andra sinad Amerika säkert hörde.

Jag reste mig upp och kollade ut genom mitt fönster Kollandes efter om mannen var kvar. Där nere stod han och pratade med sin kollega. Jag sprang fort ut till mannen. "När åker vi?" Frågade jag spinkigt och min blick sänktes ned till mina fötter. "Om 30 minuter." Svarade han och jag sprang in och började packa.

*

Sittandes i bilen med en stel konversation om mitt liv åkte vi norr upp mot Trofors. Resan skulle ta 10 timmar. Jag slog upp min Instagram på min mobil kollandes på alla fula äckliga kommentarer jag fått under dem här 3 timmarna. Det stod alltid hemska saker om mig på nätet. Vet ej varför kanske för att min mamma är en mördare som nu har dödat min bror och sitter i fängelse.

2 år sedan

Idag har det gått en vecka sedan min pappa dog. Jag ville inte leva mer. Min mamma bråkade alltid med oss. Ärligt vad fan är hennes problem?

Jag la inne på mitt rum då jag plötsligt hörde skrik från köket. Jag sprang ned till köket och ser min mamma med en blodig kniv i handen och min bror död på golvet.
"MAMMA!!! VAD FAN GÖR DU?!!!!"
"Gå här ifrån Nuuuuu!!!"

Tillbaka till nutid
"Vi är framme välkommen till ditt nya hem." Sa mannen och jag kollade ut genom fönstret.
"Är... Är det där mitt hus??"
Det ända jag skymtade var en stor jävla villa asså det är ju fan värsta lyx huset. Jag hoppade ur bilen med munnen öppen så jag liknade en fågelholk. En ung Kvinna och en man lite äldre en kvinnan stod med armarna öppna visandes att jag skulle krama dem.

Jag sprang in i deras famn och fick en stor kram. Äntligen äntligen har jag fått en familj som bryr sig om mig. "Spring och hämta dina väskor." Sa kvinnan som tydligen hette Mari. Jag hämtade min enkla lilla resväska och gick in i huset. "Oj var det inte mer?" Sa mannen och kollade förvånat på mig. "Nej" sa jag och frågade sedan vart mitt rum var. Och juste mannen heter Johan.

"Här är ditt rum." Sa Mari och visade mig ett stort rum. Asså mitt rum var typ lika stort som vårt vardags rum + köket hos min faster.

"Toalett finns i den vita dörren till höger." Sa Johan med ett stort leende på läpparna. "Tack." Sa jag och gick in i mitt rum igen och började packa upp mina saker. På mitt smink bord ställde jag ett inramat foto på mig och min pappa. Det var en bild från min och pappas första fotbolls match. Den kommer jag så väl ihåg.

*

"Maja!" Hörde jag någon ropa från nedervåningen. "Kommer!" Svarade jag och gick ned. Ärligt talat så gick jag nästa vilse i det stora huset.
(Mari=M Johan=J Maj=Maja)
Maj-vad är det?
M- jo nu när du har flyttat hit så vill vi ta ett litet snack om regler och veckopeng och sånt ja du vet.
J- vi börjar med reglerna.
M- okej 1. Du måste hålla rent efter dig och inge skit på golvet 2. Du måste ha städat och prydligt och 3. Du måste bädda sängen.
J- vi vet att det kan vara lite jobbigt ibörjan men allt kommer bli bra.
M-okej ska vi ta det här med veckopengen?
Maj- Mm
J- ja du vi kommer inte ge dig så mycket till veckopeng men vad tror du om kanske 10000?
M- vi kan ge mer om det inte räcker.
Maj- ni skojar med mig nu va?
M-nej älskade det här är ditt nya hem.
Maj- tack tack tack jag älskar er.

Jag sprang och kramade om dem så himla hårt. Vad skulle jag säga liksom.

J- men du den där mobilen måste vi någ fixa ny va man får ju skämmas.
Jag kollade ned på min iPhone 4
M- vad sägs om en iPhone 7 eller vill du ha en 8?
Maj- en 8. Sa jag och gav dem ett stort leende.
J- bra då fixar vi det.