Mitt nya liv

Alexandra!!

På sjukhuset
Jag sitter utanför rummet där min bror låg. Jag höll hårt i Marcus hand. Jag vet faktist inte hur det är mellan mig och Marcus. Han och jag skriver hjärtan håller hand kallar varandra älskling men inget mer. Skulle inte diräck kalla oss ett par.

Men just nu kunde jag inte släppa tanken. Min bror lever, min bror finns och har hittats? Jag kan fortfarande inte fatta att han faktist lever.

Ut genom den 5 cm tjocka dörren som skiljer mig och min bror åt kommer en tant i en lång vit rock. "Välkomna in" sa hon och vi klev in i det vita rummet fram till den vita sängen. "Alexandra." Sa den 11 åriga pojken som faktist var min bror. "Nils? Det är Maja" Sa jag med en frågande blick. Han hade blåmärken och sår över hela kroppen.

"Vad har hänt med han?" Frågade jag och nästan skrek av oro.
"Han har blivit misshandlad av hans foster föräldrar." Jag satt med en uppspärrad blick på henne och den kunde inte släppas.

Min bror vaknar upp och han ropar mitt namn.
"Jag finns här allt kommer ordna sig." Sa jag med en lugn röst och kramade om min 11 åriga bror.

*
Nu hade vu suttit här och myst i soffan i kanske tre timmar. Min bror har blivit misshandlad och allt är mitt fel! Jag kunde inte släppa tanken. Den salta genomskinliga vätskan kunde inte stoppas och sipprade nu ned För mina lite rosa kinder.

Jag kände hur en kille kramare om mig i sin famn. "Allt kommer bli bra." Sa han och kramade om mig hårdare. "Mm man jag måste gå på toa." Sa jag och han släppte mig sedan för att jag skulle kunna gå upp till toaletten.

Jag klev in i badrummet och hittade snabbt en rakhyvel som jag försiktigt pillade ut ett rakblad på. Det vassa rakbladet lät jag skäras igenom min tunna hud görandes ett skärsår. Den tjocka röda vätskan sipprade ned för min arm.

Jag gled ned för den vit gråa väggen med mina händer för ansiktet. Jag kände hur allt blev snurrigt. Jag hade inga känslor allt är bara oro. Jag gjorde ett till sår denna gång lite djupare. Blocken av allt blod fick mig änu mer snurrig och efter några sekunder vart allt svart.